Red Carpet Fail

Ta fram papper och penna och anteckna följande: Om ni skall gå på röda mattan När har gått igenom folkmassorna, de ungefär tio olika pass-kontrollerna och kommer till den sista kontroll-stationen med muren av vakter som leder upp på själva röda mattan: TA INTE DEN TILL VÄNSTER. GÅ RAKT FRAM. Hahaha - efter decennium år i Cannes tycker man att man borde ha lärt sig vilken väg att ta, men nej. Alltså, går man rakt fram så går man hela den långa röda mattan (som kind of skrämmer en från vettet med alla blixtar). Går man till vänster, tar man den korta vägen. Man går liksom bara upp för själva trappan. FAIL! Hahaha - nåväl, vi skall försöka få biljetter till galavisningen av "The Inglorious Basterds". Då gäller helt enkelt  mottot: gör om, gör rätt.

Japp, som sagt det var ju den årliga SFI-festen igår, och vi stegade in i galastassen och visade vart skåpet skulle stå. Som vanligt (för) trångt och hjärtligt, och som vanligt ett satans sjå att föröka hålla sig på de små stenplattorna och inte sjunka ner i gräset med mardrömsklackarna (som btw har gett fina köttsår på fötterna). Vi minglade på så gott vi kunde och med ganska mycket funderande bestämde vi oss för att dra upp till lägenhetsfest för bolaget Vision som vi under dagen hade signat 8 filmer med. Givetvis gick vi fel och efter att ha gått i cirklar i en timme hittade vi back on track. När vi kom fram hade i princip alla gått, och de tog all dricka med sig - i sina kroppar. När vi kom fram fanns det en vinflaska kvar på sju personer, och en liten Heineken. Hahaha! Men det var kul att se Michael Dwyer igen. Vi snackade lite metal och punk ett tag och det blev eastcoast/westcoast-beef mellan New York och Kalifornien. 

Sen läste vi på Kalifornianens alltmer tillslappade ansikte att det var dags för oss att lämna penthouset. Så vi traskade ner till Lilla Majestic för en sista drink för att se vilka som kunde tänkas vara där. Vi fann Animal och Karim Hussain, samt en galen man med en uppblåsbar gris. Han kallade sig Don Pedro och delade ut flyers för sin egenhändigt byggda iPhone-applikation "The iSnort". Jo, ni läste rätt. Spana in det på www.theisnort.com.

Sen började mina fötter formligen skrika, så jag sprang i panik hem. Tätt följt av de andra.

Nu är det snart dags för att gå och se "Anvil". Och apropå Anvil så är jag förresten mycket besviken. Våra biljetter till festen blev typ tillbakadragna, så vi fick inte komma in. Men vi var utanför! Haha- tyvärr hade de redan spelat, annars hade vi kunnat se dem genom de öppna väggarna. Och tydligen fick man t-shirts och osv. 

Smell ya laters! 

/Ebba