Gala day!

Efter att vi hämtat ut biljetterna till kvällens galavisning på palatset fick jag och Anders flygande sallad på strandrestaurangen Seaside. Croisetten vrålade av vind och vågorna välde upp sand. Det grävs och kämpas överallt med provisoriska vågbrytare och annat för att hålla strandrestaurangerna intakta och havet i schack. Iskalla havsvindar nej tack, jag tror det är kyligare här n i Sverige faktiskt. SEO och Nicolas har bråda mötesdagar nu och håller i regel på från 10.00-18.00 på kvällen. Ett evigt babbel som förhoppningsvis slutar med fina inköp!

3 timmars duschande, rakande, sminkande och hårläggande senare var vi på väg mot palatset för galapremiären av "Wall Street" (första Oliver Stone-filmen som visas i Cannes fö). Jojo, vi lyckades gå upp för röda mattan jämte självaste martin Scorsese. Fast vi kan inte stå och glamma och ta kort på varandra eller kändisarna på mattan direkt, man piskas in i den oändligt grotesk-stora Luimière som boskap. Fler giganter var på plats, förutom skådespelarensebeln och regissör Oliver Stone, var även Salma Hayek, George Lucas och som sagt Scorsese på plats. Recension av filmen: rätt bra men fasligt lång. Fast finansaffärer är väl sådär sköj va.

MINUS för fascistfasonerna vid insläppet till röda matta, då stackars Anders blev stoppad för att hans kostym var för ljus (mörkgrå). Till alla som åker till Cannes i framtiden: På röda mattan regerar SVART. (dresscoden lyder SMOKING/AFTONKLÄNNING). Men nya chancer för Anders, vi satsar på att alavisningen av Takeshi Kitano härnäst. Skampåle för den som ger sig!

Efter filmen blev det middag med champagne, fast det låter nog glamorösare än vad det var. En tekniker i skitiga mjukisbraller stod med ett helt bord sladdar och roddade ihop ett karaoke-bås och en fransk kastrullfull brutta kaskadspydde vid bordet bredvid oss. Det var spyhinkeslafs resten av aftonen därinne. Najs.

Sen var det öl i rännstenen vid Lilla Majestic där det dök upp alla möjliga drägg. Typ Michael Dwyer (Screen Media), Stekis (Solid Entertainment), regissören Anders Banke (Frostbiten, Newsmakers) och fru, samt fulla Göteborgare "Djävulen" och "Stekarn" som har gjort en ny svensk mockumentär som de visar här i Cannes. De hade dessutom med sig prducenten till "Död Snö". Ja, och så skall vi nämna Shade Rupe (International of Geekery) som har en fotosamling i sin iPhone på kändisar som är rent av äcklande. Karln har ju för fan en bild på både Bill Murray och Crispin Glover! Och sig själv med Divine! Dessa projecerar han gärna upp på våra kroppsdelar med sin bärbara projektor. Och alla hade varit på Danskfesten på skandinaviska paviljongen, som vi givetvis inte var bjuckade på. 

I säng vid 5 och nu efter en chocopoppig frulle, hilfe är det dags att springa på visningar!

Catch ya later droogies!

/EBBA

Sandgrävskope-kul!

Lumière. Wall Street-gänget på väg in i salongen.

Champagnen och spyorna sprutade!

Efter skumpa kommer öl i rännstenen utanför Twins Café.

Anders och den ilskna transan som jobbar där.

Fransk smarre-frulle. Chips, ost, godisflingor och rosé.

Red Carpet Fail

Ta fram papper och penna och anteckna följande: Om ni skall gå på röda mattan När har gått igenom folkmassorna, de ungefär tio olika pass-kontrollerna och kommer till den sista kontroll-stationen med muren av vakter som leder upp på själva röda mattan: TA INTE DEN TILL VÄNSTER. GÅ RAKT FRAM. Hahaha - efter decennium år i Cannes tycker man att man borde ha lärt sig vilken väg att ta, men nej. Alltså, går man rakt fram så går man hela den långa röda mattan (som kind of skrämmer en från vettet med alla blixtar). Går man till vänster, tar man den korta vägen. Man går liksom bara upp för själva trappan. FAIL! Hahaha - nåväl, vi skall försöka få biljetter till galavisningen av "The Inglorious Basterds". Då gäller helt enkelt  mottot: gör om, gör rätt.

Japp, som sagt det var ju den årliga SFI-festen igår, och vi stegade in i galastassen och visade vart skåpet skulle stå. Som vanligt (för) trångt och hjärtligt, och som vanligt ett satans sjå att föröka hålla sig på de små stenplattorna och inte sjunka ner i gräset med mardrömsklackarna (som btw har gett fina köttsår på fötterna). Vi minglade på så gott vi kunde och med ganska mycket funderande bestämde vi oss för att dra upp till lägenhetsfest för bolaget Vision som vi under dagen hade signat 8 filmer med. Givetvis gick vi fel och efter att ha gått i cirklar i en timme hittade vi back on track. När vi kom fram hade i princip alla gått, och de tog all dricka med sig - i sina kroppar. När vi kom fram fanns det en vinflaska kvar på sju personer, och en liten Heineken. Hahaha! Men det var kul att se Michael Dwyer igen. Vi snackade lite metal och punk ett tag och det blev eastcoast/westcoast-beef mellan New York och Kalifornien. 

Sen läste vi på Kalifornianens alltmer tillslappade ansikte att det var dags för oss att lämna penthouset. Så vi traskade ner till Lilla Majestic för en sista drink för att se vilka som kunde tänkas vara där. Vi fann Animal och Karim Hussain, samt en galen man med en uppblåsbar gris. Han kallade sig Don Pedro och delade ut flyers för sin egenhändigt byggda iPhone-applikation "The iSnort". Jo, ni läste rätt. Spana in det på www.theisnort.com.

Sen började mina fötter formligen skrika, så jag sprang i panik hem. Tätt följt av de andra.

Nu är det snart dags för att gå och se "Anvil". Och apropå Anvil så är jag förresten mycket besviken. Våra biljetter till festen blev typ tillbakadragna, så vi fick inte komma in. Men vi var utanför! Haha- tyvärr hade de redan spelat, annars hade vi kunnat se dem genom de öppna väggarna. Och tydligen fick man t-shirts och osv. 

Smell ya laters! 

/Ebba