Nyss hemkommen från Bitch Slap-partyt och föregående visning. Man kan väl sammanfatta det hela som ett ambitiöst projekt att göra en revival/hommage på/till Russ Meyer eller att göra en långfilm av fighten mellan The Bride och Elle Driver i Kill Bill 2. Dvs dra ut en fight till 110 min film utan att det händer något direkt spännande. Samtliga i Sub-teamet var på plats och så gott som alla bekräftade att det gick att somna i en kvart och ändå vakna upp i samma actionscen. Låter kanske inte helt fel, men det var det minsann. Öppningsvinjetten är dock fullkomligt strålande och soundtracket (som delades ut på efterfesten) är minsann starkt.
Idag levde jag i ett parallellt Cannes-universum från mina vänner. Medan de gick och såg Moon tog jag itu med hela tre filmer; norska Fatso (ganska härlig komedi med mycket roligt snusk), brittiska Tormented (skolskräckis med mordiskt mobbningsoffer-spöke som kommer tillbaks och likt Carrie gör processen kort med sina fiender) och franska Vertige. Jag säger här och nu att alla ni skräckfans har en gyllene stund till mötes när denna film dyker upp. Med viss touch av Wolf Creek handlar den om ett gäng drygt-tjugoingar som beger sig till kroatiska bergen för att klättra en beryktad bergsstig. Självfallet går allt åt helvete och dessutom verkar det finnas någon i skogarna som inte gillar främlingar. Jag är minsann stor fan av Wolf Creek, men Vertige är minst lika bra om inte bättre. Här bjuds nämligen inte på någon längre upptakt, utan här startar spänningen från första bergsklättrarscenen och sedan släpper det inte förrän filmen slutar. Detta är fransk skräck när den är som bäst! / guest blogger Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar