SubDVD:s Cannesblogg: 2009

måndag 25 maj 2009

62nd Cannes Closing Ceremony

Så var vinnarna korade!
The official Jury of this 62nd Festival de Cannes, presided by Isabelle Huppert, revealed the Prize winners during the Closing Ceremonies on the evening of May 24th.
IN COMPETTION - FEATURE FILMS

* Palme d'Or

DAS WEISSE BAND (The White Ribbon)Directed by Michael HANEKE

* Grand Prix

UN PROPHÈTE (A Prophet)Directed by Jacques AUDIARD

* Lifetime achievement award for his work and his exceptional contribution to the history of cinema

Alain RESNAIS

* Best Director

Brillante MENDOZA for KINATAY

* Jury Prize

FISH TANK
Directed by Andrea ARNOLD

BAK-JWI (Thirst)Directed by PARK Chan-Wook

* Best Performance for an Actor

Christoph WALTZ in INGLOURIOUS BASTERDS Directed by Quentin TARANTINO

* Best Performance by an Actress

Charlotte GAINSBOURG in ANTICHRIST

Directed by Lars von TRIER

* Best Screenplay

MEI Feng for CHUN FENG CHEN ZUI DE YE WAN (Spring Fever)Directed by LOU Ye

* Prix Vulcain: Artist-Technician
Aitor BERENGUER, sound technician of the movie MAP OF THE SOUNDS OF TOKYO Directed by Isabel COIXET.

* IN COMPETITION - SHORT FILMS

Palme d'Or

ARENA Directed by João SALAVIZA

* Special Distinction

THE SIX DOLLAR FIFTY MAN Directed by Mark ALBISTON, Louis SUTHERLAND

* CAMERA D'OR

SAMSON AND DELILAH Directed by Warwick THORNTON (presented at Un Certain Regard)

Caméra d'Or – Special Distinction
AJAMI Directed by Scandar COPTI, Yaron SHANI (presented at Quinzaine des Réalisateurs)

* UN CERTAIN REGARD

Prix Un Certain Regard - Fondation Gan pour le Cinéma

KYNODONTAS (Dogtooth) by Yorgos LANTHIMOS

Jury Prize

POLITIST, ADJECTIV (Police, Adjective) by Corneliu PORUMBOIU.

Special Prize Un Certain Regard 2009

KASI AZ GORBEHAYE IRANI KHABAR NADAREH (No One Knows About Persian Cats) by Bahman GHOBADI

LE PÈRE DE MES ENFANTS (Father of My Children) by Mia HANSEN-LØVE

* CINEFONDATION

First Cinéfondation Prize

BÁBA by Zuzana Kirchnerová-Špidlová (FAMU, République Tchèque)

Second Cinéfondation Prize

GOODBYE by Song Fang (Beijing Film Academy, Chine)

Third Cinéfondation Prize (ex aequo)

DIPLOMA by Yaelle Kayam (The Sam Spiegel Film & TV School, Israël)

NAMMAE UI JIP (Don't Step out of the House) directed by Jo Sung-hee (Korean Academy of Film Arts, Corée du Sud)

Här finns klipp och bilder från ceremonin!

http://www.festival-cannes.com/en.html

söndag 24 maj 2009

End of a Celebration

Jaha, nu har man varit hemma ett par dagar och glamouren är rensad från vardagen. Ingen mer Croisette, inga fler paninis, ingen mer röd matta (det blev två besök för egen del), ingen mer "L'addition" som tömmer plånboken, inga fler öl på Petit Majestic - allt som återstår är beskedet från Rivieran vilken film som norpar Guldpalmen.

Jag skulle nog satsa pengar (om det fanns några över) på Jacques Audiards Profeten, även om jag inte sett den. Allt snack omkring den har gett den hög het potatis-status. För egen del blev ersättaren för missen av denna film Woody Allens Whatever works, så jag var ganska nöjd ändå, men förhoppningsvis får det svenska filmbolaget som norpade förra Guldpalmen-vinnaren tag på den så att den ploppar upp på svenska biografer i höst.

Mitt eget avslut på Cannes blev i cinematisk form ett positivt sådant - varsin fyrpoängare för Mother och Inglourious Basterds, samt en tveksamt godkänd Drag me to Hell som förvisso drog hem stora ovationer på onsdagsnatt-visningen i Lumière men som saknade den komik man får lov att förknippa med Raimi i god form. Mestadels en massa strupfetischer (saker som åkte in och ut ur munnar och ner djupt därtill) och alldeles för bleka skådisar i huvudrollerna.

Det har dock varit ett mycket fint första år för egen del och jag tackar självfallet främst mina res-compadres för det stora nöjet att intensivt umgås i 10 dygn. Jag tackar också arrangörerna för festivalen som har skött det hela fläckfritt i mitt tycke och så självfallet alla filmskapare som gång på gång lyckas överraska en när man trott att man sett allt. Med det sagt följer här min Topp 5-countdown av årets filmer:

5) Vengeance (Johnnie To)
4) Vertige (Abel Ferry)
3) Fish Tank (Andrea Arnold)
2) Mother (Bong Joon-Ho)
1) Whatever works (Woody Allen)

Två av dom har chans till Guldpalm, snart får vi reda på svaret...

/ Guest blogger Johan signing out...

torsdag 21 maj 2009

Looking For Eric

"I'm not a man. I am CANTONA!"

Så var det dags fö en av mina mest efterlängtade filmer; Ken Laochs "Looking For Eric" som visades under gårdagens förmiddag. En något annorlunda Ken Loach-skapelse som inte grävde lika djupt i Storbritanniens sociala problem som annars. Man skulle kunna kalla den ett feelgood-drama.

Filmen handlar om brevbäraren Eric som har glidit ner allt mer i sin personliga misär och vars enda tröst är sin kärlek för Manchester United och dess världskända anfallsspelare, forbollsgeniet Eric Cantona. Och så en dag när livet känns som tyngst dyker Cantona upp i Erics rum! Och från den dagen hjälper Cantona honom till ett förbättrat liv.

Det är verkligen en charmig film som klämmer till hjärteroten på helt rätt sätt, och Eric Cantona (som spelar sig själv) är helt fantastisk i filmen! Verkligen kul att se honom bjucka på sig själv det gamla weirdot. Jag blev smått kär i filmen som trots sin lite lättare framtoning även hade sina Ken Loachian-drag av de mörkare slaget av brittisk köksbänksrealism. Rekommenderas varmt!

På eftermiddagen slöt vi upp på Seaside för en se lunch och förnöjt njuta av det strålande vädret. Sedan bar det av hem för att packa och klä upp oss inför Cinema Vault-festen som traditionsenligt hölls på Long Beach. Där dansade de kanadensiska valkyriorna runt till "Love Shack" med sand i skorna (de envisas varje år med att lägga baren ute i sanden, så alla vi med högklackade sandaletter får fötterna fulla). Medans killarna gick för att se midnattsvisningen av Sam Raimis nya "Drag me to Hell" på Lumière, gick jag, Carin och Karim till Gamla Stan för en sen efterrätt med Stekis och co. Sedan blev det en dödstrött sista öl på Lilla Majestic, mest för att säga adjöken till folk.

Nu förbereds det avfärd norrut. Packning ett sista dopp i medelhavet och en sista matbit på stranden. Just nu säger kroppen på alla sätt möjliga att det verkligen är dags att åka hem och vila. Men man vet att efter en timme hemma i sin tysta lägenhet, kommer man sakna allt bök, stök och vindrickande på stranden.

Men please stay tuned, det kommer fler inlägg och bilder inom kort!
Bye, bye Croisette! See ya next year!

/EBBA

Här kan ni se bilder från röda mattan med bland anndra King Cantona och Ken Loach!
http://www.youtube.com/watch?v=Z8RSxEmKq3U

Och Trailern:

onsdag 20 maj 2009

Le Grand Prix du Cracker Formidable

SubDVD är inte bara här i Cannes för att titta på och köpa film. Vi är också här för att äta tonvis med snacks på vår eminenta balkong. Nu på eftermiddagen har vi dessutom korat en värdig vinnare av priset för bästa cracker.

De nominerade återfanns i en box kallad Crackers Belin Réception och hette var och en Triangolini, Salto Bacon, Monaco och Minizza. Alla subborna fick ta smakprov och sedan rangordna sina favoriter. Till sist stod det klart att vinnaren av Le Grand Prix du Cracker Formidable var MINIZZA - ett kex med pizza-flavor. Undertecknad, Nicolas och Ebba hade samtliga denna på förstaplats. Carin och SEO röstade på Monaco och Anders på Salto Bacon. Men i slutändan var det Minizza som tog hem priset. Vi återkommer med bild på President du Jury med fingret pekande på vinnarsmaken. / guest blogger Johan

"I think this may be my masterpiece..."

...har Tarantino uttalat sig om Inglourious Basterds. Well, jag antar att det är en lag på att vi som gick och såg den måste blogga om det och eftersom Nicolas fortfarande behöver smälta upplevelsen (tills efter ett till biobesök i Sverige, kanske) så får väl jag hoppa in.

Tarantino kommer inte få någon Guldpalm i år. Därmed sagt är Basterds ingen dålig film, utan tvärtom en skamlöst underhållande film. Den var inte som jag väntade mig - när det gäller mängd action så toppar dess föregångare (Enzo Castellaris version från 70-talet) faktiskt Tarantinos version och jag hade nog faktiskt trott att det skulle smälla som uti helvide. Men snarare är det hela en mångbottnad revenge-historia som på ett väldigt snyggt vis delas upp i 6 akter, vilket tacksamt låter publiken fylla i glappen. Dels är det Brad Pitts 8 fördömda män (allihop judiska soldater) som tar sig in bakom fiendens linjer för att skalpera nazister i rent brutalt payback-syfte och dels är det Mélanie Laurents biografägare som vill hämnas sin familj som fyra år tidigare massakrerades av den sluge SS-översten Hans Landa (ypperligt spelad av tyske TV-skådisen Christophe Waltz). Intrigen är väldigt mager, men också underordnad stämningen och akternas väl utmejslade dialoger, som stundtals i typisk Tarantino-stil dröjer sig kvar lite för länge.

Jag vill inte röja så mycket mer än så. Detta är inte Tarantino-underhållning i samma hejdlösa manér som exempelvis Kill Bill. Snarare är det som om den gladlynta stämningen och tidsepoken i John Sturges Den stora flykten blandas med 50 % Sergio Leone, 50 % Antonio Margheriti. Jag behöver nog inte övertyga någon, Basterds är väl värd biljettpriset när den kommer på bio. Det är inget masterpiece, men det är damn close. Och nästa gång ska jag försöka spana in var Enzo Castellari och Bo Svenson (stjärnan i Castellaris version från 70-talet) befinner sig. / guest blogger Johan

Här nedan följer trailer för både Tarantinos och Castellaris version - enjoy!

Tisdagsbilder

Japp, jag (Anders) verkar stå för de större bildinläggen här. Jag har kameran med överallt och skjuter som en galning på allt jag ser... Ibland hamnar jag framför kameran, något jag lyckades dåligt med förra året.

Hollywood Classics-mingel!

Finmiddag och sedan vidare utgång till LM där Karim Hussain huserade:

Bong Joon-Ho strikes again

Ett kort morgoninlägg innan det är dags att äntligen komma iväg på BASTERDS! Bong Joon-Hos deckare Mother är efter Woody Allens film hittills bäst på festivalen. Ett mycket omsorgsfullt och enigmatiskt drama om en mor som gör sitt yttersta för att fria sin något korkade och enda son från en fängelsedom för mordet på en skolflicka. Jag har ännu inte sett Joon-Hos omtalade Memories of Murder, men kan tänka mig att Mother har vissa gemensamma beröringspunkter även om det i denna film inte är poliserna som sköter utredningen utan istället den person som har mest att förlora. Jag tänker inte fördjupa mig i scenariot något mera, för det här är en film som kommer dyka upp i Sverige och då måste ni gå och se den! Det är en order! / guest blogger Johan

Buy me - del 2

Nicolas bakom tangentbordet...
Glada nyheter från Njutafilms: en deal som ifs börjades lite före Cannes men som är nu helt spikad: SAUNA av finsken AJ Annila. Det är ett mycket spännande projekt och det gör inte det hela sämre när filmen fortsätter att samla in priserna i festivaler runt om i världen. Senast var det Bruxelles Fantasy Film Festival där SAUNA tog hem jurypriset samt 'Silver Raven'. Två av världens största fantasyfilm priserna.

I eftermiddags köade jag med mycket svett och osäkerhet om jag skulle få plat till filmfestivalens årets 'Masterclass' där festivalen bjuder in en favoritregissör till en två timmarsdiskution. I år var det Bröderna Dardennes tur. Som tur det lyckades jag komma in när ett par hundra olyckliga festivalare fick vända. Belgobröderna tillhör den mycket begränsade klubben av 2 guldpalmsvinnarna. Några få personer till tillhör klubben, nerdvänner, posta en kommentar med vilka andra tillhör klubben!

Mycket intressanta, instruktiva och djupa analyser om deras filmer och arbetsmetoder. Bröderna kunde diskutera i 15-20 minuter om en tagning, hur den blev till och varför! Me like! Lite esoterisk, några kan kalla de pretto, men något jag njöt till fullo.

Dags to crash, imorgon är det INGLOURIOUS BASTERDS och A TOWN CALLED PANIC som gäller :-)

Juste, vi var på Hollywood Classics minglet också ikväll. Mycket najs.

/Nicolas

tisdag 19 maj 2009

Filmterror

Så satt man på visningen av "Newsmakers" när plötsligt hela Star-biografen slocknar. Vad nu gick filmen av? Nej, vi får veta att "Don't worry, it's a major power breakdown". Efter tio minuters väntan går jag, men blir inte utsläppt av en mur poliser som blockerar ingången till biografen. Utanför skymtar jag folkmassa, flaggor och ett sjubrakandes liv. Det är ett protesttåg. När jag kommer ut ser jag att det är demonstranter mot privatiseringen av energiindustrin. Hmm, vilken coincident, verkligen... Visar sig att ett fler butiker även slocknat. Jag möter upp Anders och Carin för en snabb lunch innan visningen av efterlängtade Lars von Triers "Antichrist", men när vi kommer tillbaka en timme senare har elfrågan fortfarande inte lösts. Carin berättar att det även har kastats runt rökbomber och det kryllar av poliser och brandbilar och argt filmfolk. Tillslut kommer personalen ut med stora affisher som säger att visningen flyttas till en annan bio kl 18.00 istället. Trist bara att vi skall på social call på Hollywood Classics kl 19.00. Anti "Antichrist". Livet är svårt ibland.

Nu till Hollywood Classics fina terass och mingel!

/Ebba

Battleship Aquatica

Ett parallellt party-universum för Johan

Gårdagen bjöd på fester i plural och medan jag lottades ur biljett-ekvationen för tysk-festen så hamnade jag istället på Rickard Gramfors Folkets hus-fest i deras penthouse längre uppåt den bergiga delen av Cannes. Mycket trevligt, mycket öl och en hel del glada britter (se nedan). Dagen hade inte bjudit på så värst mycket i cinematiska upplevelser - Lars von Triers tråk-pretto-skräckis Antichrist, roliga brittiska dokumentären Three Miles North of Molkom (släpps på DVD av Folkets bio om några veckor) och den jobbigt handfilmade skräckisen Paintball. Istället blev det lite snack om huruvida Basterds kommer hålla vad den lovar och en massa annat skvaller.

Eftersom resten av gänget befann sig på tyska kulturföreläsningar så fick jag haka med Klubb Super 8-gänget till Göteborgsfesten där Chi An, den ängeln, snackade in mig och sedan dansade vi i nästan tre timmar i sträck. Kul att min polare från Arvidsjaur - Patrik Eklund - tävlar i kortfilmssektionen på festivalen med sin film Slitage (trailer finns på www.sfi.se) och dessutom fick gäst-DJ:a på festen. Det var där det allt började och runt 2-tiden var det dags att vanka hemåt igen. Jag måste ha precis missat resten av gänget som sökte lyckan vid lilla Majestic istället. Med en slocknad mobil gick jag och la mig istället, vilket var återigen bra för cineastskallen. Och på morgonen bokade jag in hela gänget till nattvisningen på onsdag av Sam Raimis Drag me to Hell. Huruvida någon kommer vill följa med är en annan femma.

Idag tisdag har jag hunnit med två filmer - det hyfsade australiska dramat The Combination om motsättningar mellan inflyttade libaneser och auzzies fullspäckad med en hel del klyschor, och därefter Un Certain Regard-filmen Tomorrow at Dawn. Den senare började lite halvsegt, men kom igång hyfsat i andra halvan. Den handlar om två bröder spelade av Vincent Perez (Fanfan la Tulipe) och Jérémie Renier (Lornas tystnad) som dras in alltmer i ett historiskt live-sällskap. Underhållande, men lite för lågmäld för att göra något större väsen av sig.

Efter 20 filmer avverkade är det nu dags för en ny omdömeslista:
Samson & Delilah (Warwick Thornton) - BETYG: 4
A Film With Me In It (Ian Fitzgibbon) - BETYG: 2
Whatever works (Woody Allen) - BETYG: 5
Fri os fra det onde (Ole Bornedal) - BETYG: 4
Vengeance (Johnnie To) - BETYG: 4
Antichrist (Lars von Trier) - BETYG: 2
Three Miles North of Molkom (Robert Cannan & Corinna Villari-McFarlane) - BETYG: 3
Paintball (Daniel Benmayor) - BETYG: 2
The Combination (David Field) - BETYG: 2
Tomorrow at Dawn aka Demain dès l'aube (Denis Dercourt) - BETYG: 3

Mother - Trailer
by PPouet

Så, nu är det snart dags att kolla på Bong Joon-Hos Mother som många av journalisterna verkar ha velat med i Competition-sektionen istället för Chan-Wook Parks Thirst. Varför nu en koreansk film måste bytas ut mot en annan förstår jag mig inte riktigt på. Hursomhelst har jag höga förväntningar på den. / guest blogger Johan

Pics!

Ännu ett gäng blandade bilder for your pleasure tagna direkt ur Anders kamera!

Cocktailmingel hos Folkets Hus och Parker / the Gramfors residence:

Johan får sig en ordentlig snyting

Anneli säger hej!

Panorama från den ena av balkongerna

Den strikt vattendrickande skådisen Annie Labura

Anders med sångerskan Bonita (som hade konspirationsteorier om precis ALLT) och englandaktrisen Lena Sandberg som hängde med oss ett par kvällar.

Tyskfesten:

Den på Carin av tradition årliga rosettknytningen av Anders

På en tysk fest ska förstås en tysk tråkminister prata i 15 minuter, och under tiden stängdes barerna. TRÅÅÅÅÅÅÅÅK!!!!

The Germans

Innan jag börjar med något annat, så skall jag:

1. Uppmana ALLA att se "Anvil", en oemotståndligt bedårande metal-dokumentär som klämmer åt kring hjärteroten. Det är omöjligt att värja sig!

2. Hälsa till Stefan Nylén som sitter hemma i Stockholm och påstår sig vara den enda som läser bloggen dagligen. HEJ STEFAN! VI SAKNAR DIG! :D

Så nu kan vi gå vidare. Igår var då tyskarnas fest, och ni som läste bloggen förra året minns dekadensen med chokladfontäner, jägermeister-pina coladas, fotomodells-bartenders, och allt i en lyxvilla upp i bergen för tusentals personer. Så ni förstår att man hade vissa förväntningar. Men krisen har även nått Tyskland. Även om festen hölls på det luxuösa Carlton Beach, så hade det hållts hårt i pluskan. Efter att ha fått g igenom en löjligt tysk inbjudnings-check (man var tvungen att visa ID, och nämna namnet på personen som givit den till en... suck), fann vi ca 500 tyskar, sprit, ett tomt dansgolv och några chips-skålar. Det hölls tal av en tysk minister (vi gissar kulturminister), och medans han stod och skanderade på tyska från sitt podium, kunde vi inte låta bli att roat notera bakgrunden: Carltons fasad, som är täckt med "Inglorious Basterds"-reklam - dvs en nazi-krigsrulle. Hähähä.

Det fanns inte mer än göra än att beställa drinkar egentligen, och prata med bolagsfolk. Där fanns även folk som skulle ut till Paul Allens (grundare av Microsoft tillsammans med Gates och en av världens rikaste män) yacht. Tydligen var den så stor att de inte fick komma in in hamnen och ligger ute på internationellt vatten. Men heter man Paul Allen räcker det inte med en vansinnesstor yacht. Nä, tydligen hade han även tillhörande helikopter och ubåt. Ja, jag säger då det...

För resten av svenskarna var det Göteborgs Filmfestivals-festen, som vi aldrig blir inbjudna på, och det blev vi inte i år heller. Vi brukar ju hamna där på än det ena än det andra sättet. Men i år var nog första gången vi inte var där.

Efter en sväng på Lilla Majestic knatade vi hem för att försöka fixa galabiljetter till "Inglourious Basterds" som skulle släppas klockan 04.00. Vi gick in 03.55 och då var det redan utsålt? Mycket märkligt. Nicolas och Johan lyckades dock få biljetter till dagsvisningen, och det var ju en jäkla tu att nån fick det. Hade varit lite skandal om ingen hade gått - med tanke på att vi har släppt originalet ;)

Idag vekar det bli Anders Bankes film "Newsmakers" samt "Antichrist". Den senare vars åsiktsgeneriering skiftar i allt större skala! Skall bli spännande!

Smell ya later fellow geeks!

/Ebba

Destined to rock together forever!