måndag 23 maj 2011

GRATTIS MATTIAS!

Ett rungande grattis önskar vi Mattias som deltog i vår Flying Swords of Dragon Gate-tävling och utnämnde Green Snake till värrrrldens bästa Tsui Hark-rulle med motivationen: "Green Snake utan tvekan. Plastormar, mjukporr och politisk allegori är en bra kombination.". Vi kan inte annat än att hålla med om att det är ett mästurrpiece.

Mattias får en specialdesignad Flying Swords of Dragon Gate-solfjäder som tryckts exklusivt för marknadsföringen av filmen. Hurra!

News spot för wuxiarafflet Flying Swords of Dragon Gate


Green Snake-trailer

söndag 22 maj 2011

Aussie BBQ Night

Efter en sista lunch på stranden, souvernirshoppande av affisher och finalmöte på Skandiaviska paviljongen för Studio S och Njutafilms, avslutades sista dagen -och varmaste- dagen i Cannes med packning och spontan BBQ som vi gentilt nog blev medbjudna på av Solid Entertainment-Magnus. Värdarna visade sig vara den australiske regissören Jon Hewitt (Njutafilms-distribuerade Bloodlust) och hans fru Belinda. Båda trivsamt barfota och såg till att ta gästvänligheten till helt nya nivåer. Austarlienare överträffar faktiskt sitt rykte något enormt - dom är liksom så ofattbart superdupertrevliga och snälla, står man ensam och sippar på ett glas, ropar någon genast "Oi! What are you doing standing over there? Get over here!". Och proffsgrillare in i benmärgen. Trots dignande matbord och fullt hus så är köket... helt fläckfritt??!?!?!!?! En omöjlig ekvation. Och så gillar de brajja, en observation som var omöjlig att inte göra där ute på terassen.

Jon Hewitt är aktuell med sin senaste eskort-thriller X, som enligt utsago åtminstonde ska få distribution i Europa via England. Så den skall man väl få se så småningom.

X-trailer



Som bonus fick vi legendsällskap då Australiens Roger Corman, David Hannay, välsignade oss med sitt sällskap, sitt skägg och sina miljoner anekdoter. En ära faktiskt. I alla fall om man älskar Ozploitation och hans überfabulösa Stone (aka Snutjakten). Typ ju världens bästaste jäkla fiiiiiilm! :D (JA! Finns på SUB)



Till 11.30 stod vi ut, då svimmade vi nästan allihop. Så det blev hem för att ta farväl av balkongutsikten en sista gång. Alltid lika tråk. Men gawd vad man är redo att åka hem efter 10 dagar - Cannes is not for humans.

/EBBA

Gäsp-kul på Scandinavian Stand.

SEO hann gå till rullande-kyckling-stället och kappa sig.

Look alive!

Sista utsikten. 150 fester som untz-untz-untzar runtomkring. Ger en bra och taktfast sömn.

Bredvid Solids terass ligger en av de htare takklubbarna i Cannes. Där stod Milla Jovovich tidigare under dagen enligt Twitter @MillaJovovich.

BBQ-terass. Helgris, hummus och hash.

torsdag 19 maj 2011

Cannes vs. Trier, 1-0?

Tja, vad säger man? Lars von Trier har nu blivit persona non grata-ratad av Filmfestivalen i Cannes efter sitt lilla nazistutspel. Hoppla, hoppla.

Läs The Hollywood Reporters artikel här!

THR har även sammanställt Lars von Trier's Five Most Outrageous Quotes. Behold!

Röda mattan

Förresten, för ala som är intresserade av den riktiga glamouren, så erbjuder den här sajten ett bra och täckande galleri av den dagliga galavisningen och dess La montée des marches.

Glam-glam.

/EBBA

Årets von Trier

Lars von Trier har gjort det igen, fått folket att rasa. Två år efter att ha närvarat i Cannes med Antichrist tävlar han åter med sitt apokalypsdrama Melancholia, och skojade till det i följande uttal under presskonferensen:

“I thought I was a Jew for a long time and was happy being a Jew, Then later I found out that I wasn’t a Jew. I really wanted to be, but found out I was really a Nazi because my family was German. I understand Hitler, but I definitely see some wrong things. I just think I understand the man. He’s not what I call a good guy. I’m not for the Second World War. I’m for Jews, well maybe except for the Israelis - sometimes they’re a problem…”



Trots den uppenbara -om än excentriska- skämtsamma tonen gick uppenbarligen inte igenom och allt ledde givetvis till massiva upprörda stämmor där folk bojkottade galavisningen och Trier tvingades att lämna en ursäkt ursäkt som skickades ut som en officiell pressrelease. Ja, man säger då det.

/EBBA

FFF Le Petite Bash - Le Retour

Okej, lite mer mingelrapport va. Igår var det något av ett svensk-tema då Folkets Hus och Parker sedvanligt hade sin mottagning på sin fina takterass. Krockade dessvärre en del möten, men vår utsände Anders var där med drinkhanden i högsta beredskap. Som vanligt lika trevligt, och som vanligt imponerade Anders 3D-kamera mycket bland de medminglande. Som för övrigt alla bilder är tagna med i detta inlägg här upplagda i gloriös 2D - BEHOLD the kappa-sign in flat format!!

Sedan var det dags för den efterlängtade återkomsten av FFF-festen. Förr i tiderna hade Fantastisk filmfestival outsägligt dekadenta parties på lyxjakter och annar flytande, och fyrade av några av de mest minnesvärda fester vi kan minnas! Men har hållt sig tysta i ett par år - när vi med överförtjusning mottog inbjudan till FFF's Le Petite Bash - Le Retour! Aaah, ÄNTLIGEN, THE WILD BUNCH IS BACK! Vi fick sillsnittar, OP och allt det där som man saknar med Svearike. Welcome back dudes and dudesses, we've missed you!!

Kvällen avslutades med den årliga middagen med Michael Dwyer på Screen Media Ventures som är ett av Studio S och Njutafilms stora källor till inköp. I år skets det i magdansklabbet och vi fick avnjuta en av Cannes mest genuina restauranger där man får fönstershoppa sitt eget vin. Som på Systemet alltså.

Nej, jag ljög. Kvällen avlutades surt med 180-kronorsdrinkar (väldigt få till det priset) i trädgården till Grand Hotel där vi fick nog av snobbigheten och började driva gäck med våra bordsgrannar genom att skämta om Kappa. Ett genomgående tema under årets festival som ni kanske märkt. Underwater Love is all to be blamed där.

Nä nu måste öronpropparna i. Tusen fester, inklusive Renny Harlin- och Aki Kaurismäki-festerna, kör på finsk fyllevolym sida vid sida på stranden här nedanför - allt för att göra oss påminda om att: 1. Vi är inte där. 2. Ge oss sömn-men.

NATTI, NATTI!

/EBBA


Glad utanpå, död inuti. @FFF Le Petit Bash.

FFF: Michael Dwyer, Nicolas Debot, Moi.

Da FFF hosts Camilla S. Larsson och Christian Hallman. Big up!

FFF: Ebba babblar framtida projekt med regissören Anders Banke och hans fru Natasha Banke (Solid Entertainment).

Utsikt från Folkets Hus och Parker-partajjet.

Folkets HUs och Parker höll till fest som börjar bli tradition.

Folkets Hus och Parker-mottagning: Rickard Gramfors himself och Cicci Rehnström Suurna i prickig klänning.

Folkets Hus och Parker-mottagning: Carina Clack (Spegeln Malmö) och Martin Sornas (Novemberfilm).

Jättemycket gottis på middag med partners.

Ännu mera gott med Michael Dwyer (the mirror guy).

SubDVD-kappa.

Kappa hela tiden.

Kappa in public (Grand Hotel)

Regina Lund till höger, somäven attendade FFF-partajjet.

onsdag 18 maj 2011

Nya inköp

Studio S har glädjen att avslöja att de nu är stolta ägare av den norska filmen Få meg på, for faen. En av de absolut bästa rullarna vi sett på marknaden i år (Kappa till trots). Filmen skulle kunna beskrivas som en norsk "Fucking Åmål", fast bättre i vårt tycke, och handlar om 15-åriga Alma som bor i en minimal håla någonstans i Norge. Handlingen fokuserar på Alma och hennes sexualitet som tycks vara aningens mer desperat än vad som anses normalt, och snart sker en incident på en fest som får hela byn att kalla henne för Pick-Alma (Snopp-Alma).

Det är en smått underbar liten film som trots att den inte går upp förrän i augusti i hemlandet, redan har vunnit pris för bästa manus på på Tribeca Film Festival. Vi kan inte annat än rekommendera att se den! Speciellt är huvudrollsinnehavaren Helene Bergholm mycket duktig i rollen.



Njutafilms har köpt det franska dramat Q, som hade premiär på marknaden nu under festivalen. Ett erotisk drama av regissören som har Njutafilms written all over it. Kolla själva på trailerserna.

GRATTIS TILL STUDIO S OCH NJUTAFILMS!!

SYNOPSIS: Sex is the outcome of all the most beautiful love stories. Sex is the best way to express love to the loved ones. Sex is not just about pleasure. “Q” is primarily a love story, a film about love and physical perception of feelings. Not just any love but that emotion that carries two people to blend together. “Q” is about the desire to get lost into the loved one skin, sweat, moods, the urge to merge with the body of the beloved, and through the pleasure te become one.


Q a film by Laurent Bouhnik - Teaser 1 par reelsuspects


Q a film by Laurent Bouhnik - Teaser 2 par reelsuspects

The Nikki Beach incident

Ehm häromdagen var det ju lite festfail. Vi hade struntat i att fixa biljetter till tre fina boomboomtillfällen; SFI-partajjet, Göteborgs filmfestival och en Koreansk strandfest - till födel för en inbjudan till partyt för Ray Liotta-spektaklet The River Sorrow. Anledningen till detta var codeword Nikki Beach, Cannes typ mest dekadenta klubb. Big mistake. Vi blev förvisade ut i ett hörn på stranden vid toaletterna och soputkastet där man fick lov att bli förnedrad av ultradryga franska hipklubbsservitörer och behandlade som får. Dessutom är det helt obegripligt varför de hade festen, ingen av skådisarna var där, ingen representant för filmen, det fanns inga affisher som visade varför man var där, inga tal.. Helt obegriplig tillställning.

Vi drog snabbt därifrån och tog saken i egna händer: beställde 300-kronors-vin på etablissemang efter försök att på nåder få komma in på SFI. Äsch, ibland är det bättre att betala.

Göra sig iordning mellan drivor av skor, tidningar och flyers. Ready to be förnedrad.

Kappa-förfest!

Väldigt skeptiska till utspätt vin och opererade amerikanskor.

Nikki Beach from the Sea.

KAPPA DESU!

Men hallå - vi glömde ju posta trailern till Underwater Love när vi skrev om den förut juuuuuh! Den är ju bäst i år (även om filmen i sig går utanför märkligheternas gränser ). Crack and pop Kappa desu!

/EBBA

Corman's World: Exploits of a Hollywood Rebel

YES! Lyckades komma in på Roger Corman-dokumentären Corman's World: Exploits of a Hollywood Rebel som delvis visas i den officiella klassiker/dokumentär-sektionen "Cannes Classics", och delvis på marknaden (nu valde jag visserligen fel visning, eftersom jag igårkväll hörde att Gudfadern själv kommer vara på plats under screeningen på Bunuel-salongen i afton. Suck.). Hur som helst, filmen var en liten våt dröm för alla fans av Corman som ju har ett ganska unikt inflytande och samtidigt komplicerad relation till Hollywood och filmbranschen. En rebell som inte hade råd att gå filmskola och som tycker det är obscent att spendera så stora pengar som Hollywoodproduktionerna gör.

Filmen är verkligen en våt dröm för Corman-älskaren när vi guidas genom regissörens väg från ingenting till att ha genererat megastjärnor som Jack Nicholson, Peter Fonda, Dennis Hopper och många, många fler. Vi bombas med klipp, intervjuer med storregissörer och kavalkader med anekdoter om hur regissören sparade på budgetpengar genom olika lustiga knep.

Filmen är givetvis sevärd -dessutom riktigt bra- men man kunde ha önskat lite mer om Cormans bakgrund, var kom idéerna ifrån? Vad gjorde honom intresserad av film? Inspiration? Barndom? Det känns dock som detta eventuellt kan vara Cormans eget val att inte gå in på för mycket eftersom han framställs om en väldigt tillbakadragen herre. Det vi får veta är att han hatar auktoriteter och säger att "om det finns en regel, måste jag på något sätt bryta den.". Och "Jag framstår nog som en ganska vanlig kille, men inombords finns uppenbarligen något slags inferno."

Jag blir faktiskt lite blödig till och från över denna sanna filmrebell som kämpar för sina drömmar true guerilla-style och det blir också Jack Nicholson som sitter och bölar ögonen ur sig mot slutet i en kärleksförklaring till sin gamle vän. Jaja, kanske är det filmmusiken av "Air" som gör det...?

Vi hoppas på inköp eller i en import-dvd-ask på en subdvd-sajt nära dig snart!
LONG LIVE CORMAN!!!

/EBBA

tisdag 17 maj 2011

Too Much Pussy!

Igår var vädret helt fantastiskt, maten god och röda mattan har aldrig varit så stjärnspäckad som när Terrence Malicks The Tree of Life hade galapremiär samt en yetikonstig helikoptershow. Men förutom detta var måndagen en sådan där dag då allt liksom gå lite fel hela tiden. Som en butterfly effect av en dålig Cannes-dag. Carin lämnade oss, halsontet svider, tröttheten var övermäktig, vi missade Kevin Smiths (som har gjort en helt o-Kevin Smithsig skräck-thriller med Melissa Leo och John Goodman) näst sista (?) film Red State, och x3 fest fail på kvällen. Vi tog igen det med en smarrens middag och att gå och lägga oss "tidigt", dvs 01.30.

Red State-trailer. En film som enligt egen utsago är Kevin Smiths näst sista film som regissör, sedan ska han börja distribuera istället.




På inköpsfronten har det dock gått bättre. Njutafilms kör vidare sin feminist/sex-linje och har köpt den tysk-franska dokumentären Too Much Pussy! Feminist Sluts, a Queer X Show om sju kvinnor som reser runt i Europa med ett manifest om femnism, sex, konst och utbildning. SE TRAILER HÄR!

Idag satsar vi på bättre, större och roligare. Det blir bland annat den superuppeppade CORMANDOKUMENTÄREN, FFF-fest och middag med amerikanskbolaget Screen Media Ventures. Wee!!

/EBBA


Wendy Delorme, Judy Minx, Madison Young, Sadie Lune, Mad Kate and DJ Metzgerei.

Affishen till Too Much Pussy! av regissörerna Émilie Jouvet, och Wendy Delorme.


.

måndag 16 maj 2011

Flying Noodle Party

Ja, så var vi inbjudna på urtjusig fest  på Carlton Beach för Tsui Harks ny Jet Li-film i 3D: Flying Swords of Dragon Gate. Jet Li var inte där men många andra av skådisarna och Tsui Hark själv som satt innanför ett litet vip-område. 


De hade en toppkock där som hade nudeluppvisning och styckade kycklingar på fem sekunder osv. "FLYING NOODLE!" "SHAVING NOODLE!" "UNBROKEN NOODLE! 10 YEARS OF PRACTISE!" skrek dom ut i mikrofonerna när det flög äggnudlar över hela stället. Sen fick man äta buffé som var specialsammanställd av mästerkocken Martin. Dumplings i drivor och torn av små efterrättsskapelser. Anders fick dock en glasbit i sin mat, så vi tappade aptiten.


Sen började svärdsfajtingen med två svärdsmästare som ställde upp på bild med alla champagnegalopperande amerikaner - som förmodligen aldrig sett en Tsui Hark-film någonsin. Nicolas och Anders vågade till slut fram till regissören som blev jätteimponerad av Anders 3D-kamera och ville hålla hand med Nicolas. 

När man gick fick man en urtjusig Flying Swords of Dragon Gate-solfjäder. Vi lottar nu ut en av dessa!! Kommentera på bloggen under detta inlägg vilken som är in favoritfilm av Tsui Hark och vinn denna superexklusivitet! LYCKA TILL!!

/Ebba



Efterrättsskyskrapor.

Carlton Beach har pyntats inför kvällen.

Tsui Hark, producent och skådespelare.

Mästerkocken Martin Yan.

Martin styckar jättefort.

Sockervadd med cherry pop-surprise!

Glas i mat. Tråk.

Svärdmästrare och Studio S mästare.

Tsui Hark vill hålla handen med Njutafilmsmästare.

Gurka-huggen-ur-mun-tricket.

ITN-festen

It's the place to be om man vill se trashade amerikaner: den årliga festen hos ITN som vi köper många av Njutas och Studio S filmer ifrån (med världens konstigaste chef som förra året fick en jättefin handvävd matta av några medarbetare och sa till SEO "What do I do with this? I can give it to my dog, he can piss on it."). Högst upp i penthouset på Croisette 82 står man som vanligt och dricker plastflaskerosé och får beskåda spektaklet av påtända brudar som har lite för kul under sin vistelse i Europa. Vi tröttnar på ett par av dom och går in i lägenheten och hänger utanför toan när en dude kommer och frågar om vi är i branschen? "Yes we are" säger vi. Tysnad uppstår, tills hans lårtill med att fråga "are you also from LA"? "No we are from Sweden." "Aaaah, Sweden". Mer obekväm tysnad när duden tillslut räddar sig från tråksvenskarna med att säga "Oh they have pizza slices, excuse me". "Go for it man." säger jag. När Nicolas plötsligt inser vem det var: mästerregissören Mark L. Lester. Haha, tokdissade.

/EBBA

BLÅSorna på.

Mark L. Lester hittade nya roligare vänner.

Hellevator

Traumatiserad efter hissfastnade på Solid Entertainments soldäck.



THE ARTIST! THE GENIOUS!

SUPERLATIV! SUPERVALENTINO!

Igår fick vi ynnesten att se The Artist på en av världens mest kända biografsalonger: Grand Théâtre Lumière. Och nu ska ni få höra hur mycket vi hyllar den. Redan innan visningen fylldes film-Twitter och tidningsbloggarna med lovord efter att filmen visats för pressen på morgonen. Det flög till och med runt Oscarsbuzzar i Variety (kanske eftersom det var Variety-produktplacering i filmen, hä).

The Artist (eller L’Artiste på franska) är en fransk, svartvit stumfilm - filmad i FULL FRAME! Smaka på den. Det finns liksom inte. Det är som att begå filmsjälvmord liksom. Men regissören till OSS 117-filmerna (släpps av Studio S denna vecka!) Michel Hazanavicius och dennes musa, franska superstjärnan Jean Dujardin (som också spelar huvudrollen i OSS 117-spektaklen) har gjort en helt genialisk film med finansiering av Weinstein och en hel rad med amerikanska skådespelare - i birollerna! (bland annat John Goodman, James Cromwell, Penelope Ann Miller, Joel Murray, Beth Grant med flera). Huvudrollerna har vigts åt (för amerikaner helt okända) franska Jean Dujardin och argentinska skönheten Bérénice Bejo som bådar gör helt fantastiska insatser som två stumfilmskådespelare som faller offer för omöjlig kärlek och filmbanschens kalla värld när talfilmen konkurerar ut stumfilmens stjärnor. Ett genialiskt drag som man kan dra paraller till Jean Dujardin själv som gör en amerikanskfinanserad film utan att kunna engelska. "Ingen vill höra mig prata" säger hans karaktär stumfilmsstjärnan George Valentino och faller ner i glömska och has been-träsket.

Jean Dujardin är faktiskt något av ett geni, han är en fullkomlig njutning i rollen som den självgode Valentino. Precis som i sina andra roller. En oemotståndlig charm som tillsammans med Hazanavicius fullkomligen klockrena känsla för tidseror och sätt att filma och återskapa den gamla filmkänslan. Precis som han gjorde ett mästerligt jobb med 60-talslooken i OSS 117. Det är en fantastisk, rolig och superlativsframkallande hyllning till filmkonsten.

Vi vill att The Artist ska vinna alla Palmer i Cannes och sen komma hela vägen till Oscarsgalan. Och vi vill att Jean Dujardin ska bli den mest kända skådisen i hela världen och få hela världen att börja prata franska. Och sen gifter vi oss med honom. Men så vet att världen inte funkar, kommer den få inköp till Sverige hamnar den väl på Grand 4. End of story. Men vi tillåter inte det. Inte alla 3000 personer på visningen heller som gav den stående ovationer. KRÄV DEN PÅ ALLA SALONGER NU!

Tyvärr visar inte trailern hur bra filmen är, men här får ni den ändå.


/EBBA








På röda mattan på väg in på VÄRLDENS BÄSTA FILM!!!




Inne på Grand Théâtre Lumière.

Idolporträtt.

söndag 15 maj 2011

The Greatest Movie Ever Sold

Förutom att bli inlåsta och traumatiserade i 1kvm trånga hellevators (varför ingen pratar engelska på en akut-sambandscentral är ett mysterium) kvällarna igenom, hinner vi lyckligtvis gå på Morgan "Super Size Me" Spurlocks senaste film The Greatest Movie Ever Sold. En film om produktplacering - helt finansierad av produktplacering. Filmen handlar väl egentligen om själva processen att få filmen finansierad, samtidigt som Spurlock slår sig fram en snårig djungel av rättsliga klausuler och etiska dilemman. Roligast är när Spurlock pratar om produktplacering med Quentin Tarantino och har ställt en flaska med granatäppeljuice av märket POM framför honom. Eller när han rabblar upp fördelarna med sina komfortabla skor inför Ralph Nader. En ganska märklig och rolig historia som är inköpt för Sverige och således kan avnjutas så småningom.

/Ebba

SEOs stora idol, franska skådespelaren Jean Dujardin, DVD-aktuell i sverige med galna komedin Agent 117 - Uppdrag Rio.

Imorgon (om några timmar) stor biodag på marknaden i Cannes med 2 politiska filmer, en om belgisk politik, och en om fransk politik. Och sedan en tredje, svart vit fransk komedi med Jean Dujardin.


/Nicolas

lördag 14 maj 2011

Väderrapport

Live från stranden: The Croisette is flooded! Det blir smått panik på Miramar Beach när regnet börjar ösa ner på rosésippande solbadare. Hundratals solstolskuddar ska räddas. Skönhetsopererade damer förs under tak. Bord dras hit och dit.

Vi sitter och njuter av att få sitta kvar och fortsätta dricka café crème, läsa dagens Variety och besudla den svaga wifi-signalen. Hej!

/EBBA

We come in SCREEN



Iron Sky-folket fortsätter retas.
Gigantisk skrytannons i dagens Screen.
Heil hopp och där gick halva spacenazibudgeten!
// a.

Pouchin Tigers & Flyer Dragons

Det finns flyers och så finns det flyers. Här är flyerserna till Jet Li's senaste två rullar The Sorcerer And The White Snake och Flying Swords of Dragon Gate 3D. En i något slags ormskinn, och den andra i form av en guldbok i en mockapung. Well, man väljer sina investeringar.

/EBBA

Sex än sen då?

Gick upp 08.15 imorse för att för försöka få galabiljetter till Pirates Of The Caribbean 4. Åh så naivt. Biljetterna släpptes 08.00, så hallå, big fat RED på den åtkomsten.


Helgen är i full gång och stan kryllar av folk som vill komma och se spektaklet. Börjar bli svårt att ta sig fram, festerna fulla och visningarna likaså. Igår började vi med den japanska kappa-komedin Underwater Love (Onnan no kappa). Vi blev peppade eftersom vi älskar japanska weirdofilmer om kärlek mellan människa och mytologiskt vattendjur. Och med musik av Stereo Total så blev det en given språngmarsch till biografen Olympia 3. Alltså det är väldigt svårt att ens prata om den här filmen i sammanhängande drag, men det är alltså en musikal om en "gammal kvinna" (hon är 35 år) som får besök av sin tonårskärlek som dog 17 år tidigare och nu har blivit en kappa (kanske närmast beskrivs som den japanska mytologins Näcken?). Uhm, det är väldigt länge oklart vad filmen egentligen handlar om och var femte minut brister karaktärerna ut i fullkomligen obegripliga sångnummer. Och så alla märkliga sexscener? Som Anders uttryckte det: man känner sig lite våldtagen i själen. Måste med andra ord ses!

Sen lyckades vi få plats på peppuppumpade Nya Zeeländska nazizombiefilmen The Devil's Rock. Ni kans skippa den. Killen på bolaget var väldigt ensam efter filmen. Den var döööööö-tråkig! Men vi gick ändå på minglet efteråt. Nya Zeeländarna är väldigt trevliga, och man får ju aldrig ge upp försöken att få in en inbjudan till Peter Jackson land.

Sen vart det *trumvirvel* stönspektaklet 3D Sex And Zen: Extreme Ecstasy. Ojoj, på den fick man vare sig man ville eller inte 3D-bröst i ansiktet, snopphumor och tortyr i en rasande fart.Ingen har någonsin hört så mycket fejkstön i en film någonsin! Vi fick gå på festen efteråt som hölls på Sparkling Club. Där var det inte lika mycket action, men hemskt god asiatisk buffé och skådespelare från filmen som bytte om till galastasser på toaletten i omgångar.

När detta var över spreds folk för vinden. Nicolas lyckades av en slump landa en biljett till Wild Bunch's Polisse-fest (tävlingsfilm) som hölls på stranden. Vi andra dreggade på gatan med burköl på Lilla Majestic tills det blev nog.

Idag är det festbiljettsjakt och galavisningspepp som gäller. Men innan något kan ske: vitamininjektion på Seaside.

/EBBA

Sex And Zen-party: SEO, Andrew "Surfer Dude" Rellis och Britney från Vantage Media International som vi köpt många filmer ifrån, bland annat Studio S-mästerverket King Frat!
Sex And Zen-party: Skådisar från filmen.
Sex And Zen-party: En av filmens fagra donnor.
Glada skitar!
Gratis är gott i ett dyrt ställe som Cannes.

Buffébrud.

Wild Bunch's Polisse-fest.