2007 - CANNES BLOG 12

Sista dagen.
Vi fick igår höra att Orvar och Andrea (som lördag 25 maj har en Cannes-jubileums-special på SVT) hade gjort "en Nicolas" på en villafest efter Gbg-partyt! Orvar hade hulken-style slitit sin smoking i stycken och hoppat i poolen. Någon hade då ringt till Andrea och sagt: "Orvar har precis hoppat naken i poolen", då svarar tydligen Andrea "Jo, men det ska jag fan också göra!" och slet av sig sin designerklänning och hamnade i plurret hon med. Vi fick sedan under dagen bekräftelse på detta av Orvar som också talade om för oss att han dagen därpå vaknade tio minuter innan han skulle intervjua Tarantino - och hann! Han fick sätta bakfyllan on hold helt enkelt. Att han smoking inte mår så bra är beklagligt. Men en eloge till dessa två för att ha gett oss ytterligare en Cannes-pool-historia!

Eftersom jag var tvungen att blogga två gånger under dagen så blev det inte riktigt den lugna men effektiva dagen jag hade tänkt. Men det gjorde att vi dumpade alla slags planer på business eller filmtittande, vilket var rätt skönt. Medans Nicolas gick på en sista film och ett sista möte gick jag och SEO för den årliga turen till dvd-palatset Fnac (en dvd-diggers våtaste dröm - efter SubDVD förstås) och min årliga tur till sminkpalatset Sephora (s*e*p*h*o*r*a hehe!). Sedan segade vi oss tillbaka mot Croisetten i den 32-gradiga stekhettan för att sätta oss på strandsället Seaside för lite degning, en kall dricka, tidningsbläddrande och vykortsskriveri. På vägen träffade jag min kompis Cissi som hade landat på morgonen för att närvara på någon slags designerfest i en hotellsvit. Det var mycket märkligt att se en "riktig" människa på Croisetten, men otroligt skoj! Hon ville spankulera omkring lite och kolla runt eftersom hon aldrig varit i Cannes tidigare, så hon skulle möta upp oss senare.

Väl på Seaside kom Nicolas dit och droppade nyheten att han hade slagit rekord i avtalssigning. Ca 5 minuter hade det tagit. Score! Vi bestämde sen att vi skulle gå tillbaka till lägenheten och packa lite innan den årliga avslutningsmiddagen med skåningarna. Varje år när man packar är det största dilemmat om man ska packa med sig marknads-katalogen. Den väger säkert fyra kilo, men kan vara bra att ha under året om man gör business. Nicolas pakade sin, SEO sket i sin och jag packade min. Och man vet att SEO varje år frågar om han kan låna av någon, så vi gruffade lite:) Jag bjöd på lite champagne på balkongen för att fira vårt år på festivalen innan vi traskade iväg mot utfodring. Vi hamnade i det stora restaurangområdet där ställena trängs vägg i vägg med varandra. Eftersom vi var tio personer fick vi nöja oss med att sitta inomhus, och vi tog upp hela lokalen. Det var Stekis, Christian, Emma, Karim, Tomas, Jag, Pidde, Nicolas, SEO och en dansk som hette Kasper. Efter att ha smörjt kråset med fördrinkar, anka, massvis med vin, champagne, öl och kaffe skulle vi skynda iväg till Svenska Filminstitutets fest på skandinaviska paviljongen.

Vi möttes av ett gul-blå och flaggdekorerad partaj med en elektrifierad midsommarkrans, SFI-snaps och Linda Lampenius som gned lite väl länge på sin fela. Bibi Anderson var där och samtidigt som vi tog ett kort på henne så blev hela situationen så uppspelt runt henne att någon lyckades välta en en-meters glasvas med gigantiskt blomsterarrangemang i. Gunnar Rehlin stod närmast och är av högsta grad huvudmisstänkt. Sedan träffade vi Roy "The Dragon" Andersson och fick en liten bild. Dock lyckades teknikoraklet SEO inte rikta kameran något vidare. Vi stötte också på våra gamla vänner på Oslo Filmfestival som mindes att vi hade varit där den där gången för 9 år sedan. Lite läbbigt. Gjorde vi bort oss så pass?

Det var dags att gå till fest nummer två som skulle sluta redan vid midnatt (!). Cinema Vault-partajet låg på samma strand som Gbg-partyt så det blev åter en sand-infested historia (de envisas nämligen där med att ha barerna långt ute i sanden så man får sand i skorna, som man i sin tur med all sannolikhet har fått blåsor av, så man får sand i blåsorna och därmed enorma smärtor). Vi träffade Michael Dwyer på plats och igen andra halvan av Oslo Filmfestival. När vi skulle hämta oss en andra drink hade baren stängt! Före utsatt tid. Tummen ner alltså för Cinema Vault-partajet som endast bjöd på självlysande techno-gummismycken, noll kändisspotting (vi hade hoppats på John Waters eller Steve Buscemi).

Lite småsura gick vi från festen och mötte upp min vän Cissi. Nu skulle hon få utsättas för Lilla Majestic-hysterin. Men det var lite för tidigt och lite för sent på festivalen ör att hon skulle få se det när det är som galnast. Men vi stötte på några av de gamla vanliga gängen, finnarna, Luxenburgarna, Pidde, Emma, Noble-gänget som skulle till Wild Bunch-partajet som började kl ett eller två. De var inte så glada över att behöva gå på en fest så sent dagen innan vi skulle åka hem till good old Svedala. Efter att Animal (aka Romain) hade gått in lite väl djupt i sin roll som Animal (jag och SEO döpte honom så efter Animal i mupparna när vi träffade honom för första gången för 7-8 år sedan. Det är faktiskt som att mupparna-animal är inspirerad av Romain!!!) insåg vi att det var dags att slänga in handuken för i år och gick något motvilligt men ändå lättade hemåt längs Croisetten en sista gång. Och denna kväll var den kusligt tom. Bye, bye Cannes! See you sonest year! Men kommer snart om rapport om hemkomsten och eftertankar!
Ebba för SubDVD i Cannes

I am a blogger, yes I am.


Den sista måltiden. Från vänster: Karim, Stekis, Emma.


Karim och sina konstnärliga bilder... Här är det meningen att mina ögons ska synas i världens minst refelkterbara kniv...


över Croisetten lyste SFI's självlysande midsommarstång.


Tät trafik i trappan upp till festen. Nyblivna utlandschefen Pia suns bakom min kalufs.


Everybody wants a piece of SFI.


Chefen för Oslo filmfestival spexar. Bredvid kollegan och norges svar på Stefan Nylén.


Bibi Anderssons närvaro orsakade kaos.


Roy Andersson ville beställa i baren när vi kom och terroriserade med den fasade SubDVD-kameran.


Cinema Vault-festen.


Jag och min old-timer kompis ZZ-Top möttes på Croisetten!


Cinema Vault-festen gjorde oss lite sura över brist på nya groggar. Särskilt Nicolas och SEO tog det illa.


En sista bild från Lilla Majestic med Luxenburgarna, finnarna och Michael Dwyer.

CANNES BLOG 11

Kan tro på när jag säger att Jean-Claude Van Dammes nya project heter Van Damage? Är det inte helt otroligt bra?!!
Nicolas lyckades radera min första text som jag skrev, så nu sitter jag här och skriver om allt igen. Men det betyder att jag kommer kunna skriva lite mer ingående, eftersom jag var tvungen att stressa ner texten innan Nicolas skulle iväg på bio.

Igår vaknade jag. Ångestade lite för att det börjar ta slut. Bloggade. Duschade. Hittade Pär Löhwendal i sängen. Han behövde sova någon timme och gjorde så medans jag gjorde mig i orning och SEO hade ett kort möte med Jan Schmidt. Jag SEO och Pär tog sedan sällskap till Seaside för en lunch på stranden. Nicolas satt och drack Kir och beställde åt oss också. Han firade att han hade skrivit avtal på tre filmer som han har velat ha länge. Det var Steve Pep Squad Baldersons Firecracker, Off Screen och Theo Van Goghs Interview som skall nyinspelas av Steve Buscemi. Så vi skålade i den goda, goda drinken och bestämde oss för att passa på att äta den goda, goda Salade chevre chaude, tagliatelles bolognese och moules marinées. Efter långt degeri gick vi upp till skandinaviska paviljongen för att se om vi kunde hämta ut våra biljetter till Stockholms Filmfestival-festen.

Den som går på flest partyn vinner
Men vi hittade inga inbjudningar, utan bara svettigt filmfolk som drack happy-hour-öl i vad som lätt var festivalens varmaste dag. Termometern på Croisetten uppmätte 32 grader och luften var helt stillastående. Tillsmammans flåsade vi under parasollerna med Pidde, Christian, Emma och Karim. Christian var tvungen att gå för att göra sig iordning inför galavisningen av Tarantinos Death Proof. Det svinet hade även biljetter till festen senare, men vi hade ju också några fester som väntade, bestämt tre stycken. Vi tog oss till den första, Hollywood Classics hade bjudit oss på coctail uppe på deras stora, fina terass, där vi fick champagne och slående utsikt. Vi hade tagit med oss Pidde, Emma och Karim och plötsligt så dök massa männsikor upp som Emma hade ringt, så till slut var i princip hela skandinaviska paviljongen där och kraschade festen. Vi mötte även Lasse Backlund och hans förtjusande fru som bor grannar med Hollywood Classics och de bjöd över oss för ett kort litet möte, när Emma ringde och ville gå. Av någon anledning tog hela sällskapet för givet att de även skulle med nästa party, så när jag skulle hem för att fräscha till mig kom hela gänget med. Vi drack en öl på balkongen och peppade med lite DevilDriver innan vi gick upp till ITN Distribution som bjudit in till fest i deras penthouse. När hissdörrarna öppnades var det som att vi hade blivit upp-beamade rakt i en 1970-tals Eyes Wide Shut-fest. Väggarna med knallblå tyg-tapet täcktes av kvasifuturistisk 1960-talsliknande konst och glasformationer. Den enorma tarassen som säkert var mer än 100 kvadratmeter, fylldes av schäslonger med champagne-sippande vräkiga damer och herrar. Jag är helt övertygad om att maffian var närvarande. Karim blev rädd, fick panik och ville genast gå. Men Nicolas blev plötsligt bortföst av bolagschefen och försvann. Vi var lite skrajja att han hade blivit ?omhändertagen?. Men han kom ut i hallen igen och hade fått en goodie-bag och en tour av penthouset. Han såg dock lite tagen ut och erkände att han hade blivit lite skraj när han plötsligt hade blivit införd i ett av rummen. Goodie-bagen innhöll världens vräkigaste bling-bling-keps som täcktes av glittrande stenar och en dvd med filmen Little Bruno. Ha ha.

Vi började så knata tillbaka till Skandinaviska paviljongen för SFF-festen. De repriserade förra årets fiaskodrink: champagne-vodkan. Den är i princip omöjlig att dricka. Det smakar rävgift. Tur är det att de hade vanligt vin och öl också. Jag talade, hör och häpna, med Git en stund och det var rätt trevligt faktiskt. Det var hur packat med folk som helst och Moneybrother-Anders rattade skivor som Jessica Folcker, Raphael Edholm och andra skådisar stod och stuffade till inne i dj-båset. Varför det gjorde det har jag ingen aning om, de vågar väl inte festa med oss vanligt filmfyllon. Det var en del obehagliga människor där också, massa silikon-bimbos som beefade i toakön. En av dem trängde sig i toakön och när en stackars tjej protesterade skrek hon bara: ?I?m just standing here bitch! I?m just standing here. I can stand whereever I want.? Och med den taktiken jobbade hon sig ända fram till dörren. Jag blev riktigt rädd för henne, men eftersom jag kom ut från toan när detta hände såg jag inte om hon lyckades tränga sig in eller inte. Eller om det blev handgemäng därinne.

Resten av kvällen stod jag mest och hängde med Nicolas och Michael Dwyer på en häck (vi låg bostavligen på den) och stirrade på en mystisk man som hela tiden satt under en stor druvklase med ballonger. Det var verkligen konstigt. Sen började jag bli så trött att jag knappt kunde stå, gå eller prata, så när Nicolas försökte övertala mig att gå till Lilla Majestic tvärvägrade jag och slog följe med Michael Dwyer hemåt. Han skulle på någon konstig födelsedagsfest på hotell Martinez. Jag slocknade i princip på stört. Nicolas sa att det absolut inte var kul på LM, så då spelar det ju ingen roll.

Nu väntar den sista dagen här i Cannes, med allt den har att erbjuda av shopping, lunch på beachen, packning, städning och två sista fester. Stay tuned för den explosiva finalen!
Ebba för SubDVD i Cannes


Nicolas firar dagens avtalsskörd med Kir och moules.




Bloggern med dagens första glas champagne på Hollywood Classics coctail.




Nicolas, SEO och Pidde på Hollywood Classic-coctailen.




Pidde ? the godfather of them all.




Fler champagne-drickare på Hollywood Classics.




En snabb öl på vår balkong innan nästa fest.




Dekadens på ITN Distribution.




Mer dekadens på ITN Distribution.




Pidde är så lycklig för sitt nysnodda ex av Little Bruno. Här väntar vi på hissen i trappen som var som att vistas i en lyxbastu.




Nicolas med sitt goddie-bag-stuff utanför vår port.




Packat på SFF-partyt.




Nicolas belgokompis var där.




Canal +-Ragge, Nonstop-Jakob och den gode, gode Michael Dwyer.




Jan Schmidt och hans norska kompanjon var duktigt i gasen och strax efter att den här bilden togs kunde man se dem stödja se på varann för att inte trilla omkull. Det var rejält svajjigt.




Den mystiska ballongmannen.




Ensamhet i vår trappuppgång efter en duktig afton.

CANNES BLOG 10

Efter att vi nu på morgonen fick höra trovärdiga uppgifter om att Triangelfilm igår lämnade in konkursansökan, har paniken spridit sig på Croisetten. Alla springer runt som yra höns och ringer till varandra. Den svenska biobranschens apokalyps är här! Every man for himself! Herregud vilket mörkt år 2007 är för svensk bio. Det här är verkligen, verkligen deprimerande.

Igår blev jag speciellt provocerad av clown-svinen som står längs Croisetten. Och när man har bråttom till en visning på bakfullan så har de en tendens att dra till sig en ?faceless? crowd som stirrar på en stillastående vuxen man täckmålad med guldfärgad kladdkrita (numera helst med två skabbiga katter på axlarna ? något som verkar vara den nya trenden bland levande statyer), som man måste slå sig igenom. Det sista man behöver i det läget. Hur som helst så kan jag säga att det vägdes upp att det återigen är måndag, vilket betyder att helgens svulstiga turistmassa är reducerad med ca 80%. Vilket i sin tur betyder att vägen till palatset reduceras med minst fem minuter. Lycka, lycka! Ändå börjar den här ?snart-slutar-spektaklet?-ångesten närma sig. Men med två dagar kvar av tungt festande känns det ändå på något sätt skönt att det finns en ände på det här. Man börjar bli lite sliten nu och alla här i lägenheten börjar känna att en hälsovecka skulle sitta fint.

Medans SEO satt på balkongen mest hela dagen, gick jag och Nicolas på John Waters-filmen This Filthy World. Aldrig trodde man väl att det skulle vara så skoj att lyssna på någon som står och berättar anekdoter ur sitt liv i 90 minuter. Men det var det. Och vilka storys han har! Han berättar om hur han visar Pink Flamingos för ett gäng livstidsdömda mördare vars reaktion efter filmen är ?your fucked up man?. Vi får höra hur om hur han döpte Tracy Lords i sin källare, övertalar Johnny Depp och Winona Ryder att inte gifta sig, drogar och filmar, ?extreme nudists? som skär bort huden på pungen och sätter dit plast istället och förstås en hel avhandling om ?teabagging?! Måste ses om så fort den kommer på dvd! Medan Nicolas försvann på möte gick jag tyvärr och såg Flight Of The Living Dead (aka Plane Dead). Den var ?plain dead? faktiskt.

Keep that free champagne flöding
Tog efter filmen en snabb bira med Nicolas på skandinaviska paviljongen och gick sedan hem för att fräscha upp mig medans SEO och Nicolas gick på möte. Träffade senare upp dem och Atlantic Films-teamet Johan Engwall och Candace. Vi snackade lite biomarknad över en öl innan jag och Nicolas gick på yacht-coctail för tävlingsfilmen Import Export. Där stod vi och försökte hinna med så många glas gratis champagne som möjligt på en halvtimme tillsammans med galaklädda österrikare och ungrare. Ingen Cannes-vistelse är komplett utan båtfest. Men medans vi stod där blev vi mer och mer förbannade över att vi inte hade inbjudningar till Göteborgs Filmfestivals fest som skulle börja klockan 22.00. Två år i rad har vi inte haft inbjudningar, och två år i rad har vi varit där. Så vi tänkte att det måste ju gå en tredje gång. Vi började sms:a runt och Jakob tyckte att vi bara skulle snacka oss in. Vi slog följe med Karim och Frostbiten-Emma och hade tre inbjudningar på sex personer, och möttes väl av en tillbakadragen ovilja. Men Nicolas kirrade hjältemodigt biffen och in vi gick. Jay-jay Johansson skulle spela hade vi hört (han är tydligen sketastor i Frankrike), men ställde in i sista sekund. Bu. Men en annan kille spelade (vi var de enda som tittade på) som var rätt schysst. Man måste ju digga en snubbe som har en låt som heter ?Let?s move to Afghanistan?!

Typ alla var där, våra SubDVD-kunder, Stekis, Anders Banke, Ann-Louice, Rickard Gramfors, Noble-gänget, Candace, Pia, Jan Lumholdt, Lloyd Kaufman, Animal the works. Tom Abbe var där! Sand i skorna och en begynnande trötthet gjorde dock att jag traskade hem vid två-snåret för att blogga lite, ta en kaffe och lyssna på hur SEO och VideoMonitor-Adam (som ska bo hos oss de sista dagarna) satt och pateto-fyllade på balkongen och sjöng falskt till Kent. Sedan blev jag idiotförklarad för att jag inte slaviskt följer Greys Anatomy som enligt Adam är ?den största och mest revolutionerande tv-händelsen detta årtionde? (I wouldn?t go that far). Hallå, jag hinner inte följa alla serier, jag har massa filmer att kolla på. Jag protesterade genom att fälla ner balkong-gallret, tugga i mig en torr fransk socker-våffla och gå och lägga mig. Nu väntar en lunch på beachen med Nicolas, mer Triangelfilmskrisen och under kvällen tre fester. Uhf.
Ebba för SubDVD i Cannes


Båtfest für alle! Men varför var inte jacuzzin fylld?




Pär ?Money For Nothing? Löwendahl och Frostbiten-Emma på Göteborgsfesten.




Stekis och Nicolas gosar på stranden på Göteborgsfesten.




Stekis och Nicolas gosar vidare på stranden på Göteborgsfesten.




Fylle-Anna och Ragge doing the loca-loca.




Filmkrönikan-beef: Orvar ?Boom Boom? Säfvström och Andrea Reuter. Abbe försöker hålla dem isär.




Jag och Abbe pratade blaj med Lloyd Kaufman och stjärnan från hans nya film Poultrygeist: Night Of The Chicken Dead på Gbg-partyt.




Regissören till Frostbiten Anders banke, och Rickard ?KS8? Gramfors.




Regissören till Darklands och Last Horror Movie nattsuddar på Lilla Majestic.

CANNES BLOG 9

Idag gick man ut med en miljövarning här i Cannes. En av världens största privata lyxyachter ?Lady Moura? som ägs av Saudi-miljardären Nasser Al-Rashid gick på en sten och gick på grund. Man kan ju undra om någon som har en båt som är värd 148 miljoner euros (= ca1,4 miljarder kronor!!!) kanske har råd att anställa någon som kan läsa sjökort...

Idag har Studio S/Njuta Films gjort en fet deal med några italienskt bolag, och vi kommer snart kommer kunna avslöja vilka titlar det handlar om, men att de är grymma och sleaziga skriver vi under på! Italian style så skålades det med vin och viskades samtidigt om hur man skulle kunna röja undan en viss svensk filmlurendrejare. Don?t mess with the italians, då kommer Camorran direkt.

Drakar och grejjer
Medans jag och SEO gick omkring på de sista av paviljongerna och gjorde delade lite, gick Nicolas på den efeterlängtade D-War! Tyvärr missade jag den till fördel för hunger och trötthet, men Nicolas var duktig att ta sig dit. Enligt affishen (som får det att vattnas i munnen på en) så fattar man att det är en påkostad rulle om massa Sagan om ringen-liknande drak-odjur som löper amok i en nutida storstadsmetropol. Rent idé-mässigt så är det ju svårt att toppa (och så går jag och struntar i filmen;). Nicolas konfirmerade att det var grymt påkostat och fett när polisen, armén och hela samhället tar till hela moderna tunga artilleriet för att slå bort groteska drakar från metropolen, men att kanske inte manuset höll hela vägen. Jag väntar med min egen recension tills den förhoppningsvis dyker upp på dvd så småningom.

Partydags ? igen
Slöfock-aktigt släpade vi oss hem efter detta och fixade lite krunch inför coctail-partyt hos våra vägg-i-vägg-grannar som skulle ha lite networking-party innan de åkte. Det var Christian och hans amerikanska kompisar (som driver en amerikansk bio-kedja) som bjöd på mängder med spriten. Och tillsammans med massa kända och okända människor som Pidde, Karim Hussain, Brian Yuzna och porrmanusförfattaren Wolfgang Jack (som skrivit manus till alla Mike Beck-porrisar de senaste åren) blev vi alla väldigt runda under fötterna. Och plötsligt säger det bara BOOOM! Då är det 60-års-jubileums-fyrverkerierna som sätter igång! Vi kunde inte ha bättre utsikt än den från balkongen! Och jisses vilket fyrverkeri! Det var inte bara massa pjäser som sköts från en pråm ute i vattnet, utan det samkoordinerades med ca fem-sex båtar som körde i cirkel och samverkade med huvudnumret som var en orgie o guld, bomber och granater. Det helade slutade i en gigantisk dunge av guldpalmer! Snyggt var det som tusan. Men bortskämd med VM i fyrverkerier i Sthlm så tycker jag nog att jag har sett bättre Dock inte med denna utsikt.

Kvällen slutade med att jag, SEO och Pidde (som vid sexsnåret redan hade druckit femton vodka-shots på den årliga finska vodka-festen och var sketapackad redan då...) fånade oss med musak och drinkar på vår balkony. Otroligt nog skulle Pidde sedan vidare till Lilla Majestic. Något jag inte skulle klara vid tidpunkten som var närmare 03.30. Undrar hur han mår idag.
Ebba för SubDVD i Cannes


Brian Yuzna och Pidde på våra grannars coctail.




Där träffade vi också porrmanusförfattaren Wolfgang Jack!




Från vänster: Karim Hussain och våra tre värdar.




Fireworks!




Guldpalmer sedda från vår balkong.

CANNES BLOG 8

LORDI-FEBER ÖVER CROISETTEN, CHRISTOPHER LAMBERT, MICHAEL MOORE, U2 och mer stargazing!
Efter tre timmars sömn chockades vi av att Nicolas faktiskt orkade sig upp till 08.30-visningen av Michael Moores nya hälsoflick Sicko, en visning som var fylld till sista sätet i den stora Lumiére-salongen som rymmer 2500 platser. Nicolas recension lyder: bättre än Fahrenheit 9/11 och i övrigt en skrämmande bild av amerikanska sjukvårdssytemet som enligt filmen är långt värre än det på tex Cuba. Vi andra två latmaskar som inte orkade stiga upp i arla stund överraskades av att Emma (en av stjärnorna från vampyrrullen Frostbiten) kom och ringde på dörren. Hon hade kommit direkt från en efterfest i bergen och blivit utelåst, så hon käkade frulle med oss och talade om den nya franska regeringen. Men jag kan lova att nivån absolut inte var så hög som det låter. Vi var nog alla rätt mosiga.



Frostbiten-Emma kom på frulle.


Entén till palatset.




Fullsatt på Sicko och detta är bara en del av balkongen...



Medan jag och SEO traskade runt till en del bolag och gjorde lite business, såg Nicolas även den nya Barbet Schroeder-dokumentären Terrors Advocate om den kontroversielle franska advokaten Jacques Vergés som populärt brukar kfallas ?The devil?s advocate? eftersom han har försvarat många av världens största tyranner som tex Saddam och grabbarna. (denna man var för övrigt på samma visning av Zodiac som oss... scary shit. Nicolas kommentar när vi såg honom var: ?han ser ut att kunna käka upp bäbisar?.)


Sen var det dags för den brittiska thrillern Outlaw med bl a Sean ?Boromir? Bean om ett gäng män som har fått nog av Londons avskum, misshandlare, knarklangare och maffiamedlemmar. De bestämmer sig för att ta lagen i egna händer och ?rensa upp? Taxi Driver-style. En mörk film av Nick Love som gjorde The Football Factory, som innhöll mycket brittiskt krossa-skallar-våld och en mardrömsframkallande scen där några killar sticker en kniv i en höggravid kvinnas mage. Det verkar vara den nya grejen, för senare på dan såg vår polare Jakob en rulle där en gravid kvinna blir huggen med en sax i magen! Usch, mår lite dåligt av det där faktiskt.

Årets mest stargaziga kväll tar sin början

För att lätta upp våra mörka sinnen gick vi till den skandinaviska paviljongen för att få en happy hour-öl och tigga biljetter till den finska festen där vi hade hört att Lordi skulle spela och dessutom de gamla finska rockerserna ?Hurriganes?! Helt i extas sprang vi dit för att finna att finnarna hade lämnat platsen. Snälla Pia kom till vår räddning och gav oss en inbjudan till den ?första? festen och Nicolas lyckades haffa en finska på gatan som lovade oss att det skulle ordna sig. Det visade sig att det skulle vara två fester under samma kväll. Först skulle det vara Koskenkorva på ?Suomi Bar? (ja det finns en bar som heter så i Cannes) och uppträdanden av årets finska schlagerstjärna och Hurriganes (Har hört att det blev Hurriganes för att det blev feltryck av loggan när de hade startat bandet. För självklart skulle de ha hetat Hurricanes.).

Innan hann Nicolas till en coctail där han skakade hand med den stora idolen och landsmannen Christophe Lambert!!! Lyckan var gjord och när han mötte upp oss för att äntra Soumi Bar förkunnade han att han hade firat händelsen med att själv dricka en hel flaska champagne. Det märktes.



Årets bild.


Alla var på Suomi Bar och förväntningarna var höga, men när Hurriganes då klev på såg jag att killarna snarare var födda 1973 än att ha bildat ett band samma år, och insåg plötsligt att vi alla hade blivit rikslurade. Det var killarna som spelar Hurriganes i filmen om dem som lirade! Årets blåsning. Men okejrå, vi skulle ju ändå få se Lordi!






Finsk schlagerchock.




Nicolas med maskoten från finska tecknade filmen Quest For A Heart.




It?s Lordi-time baby!




Fake-Hurriganes.




Töm och glöm.






?Soumi Bar?. Från vänster: jag, Rickard ?KS8?Gramfors, Christian Hallman, Pidde, SEO.




Båtfester och champagne går som handen i handsken. Filmfestival-people och Noble-tjejerna Sara och Anna.

Nicolas lyckades fixa biljetter till fest numero två och efter ett par öl på Soumi Bar började vi vandringen mot strand-festen. När vi kom dit möttes vi av tjugofem minuters ignorering i baren och ett pris på, håll i er nu, 8 ? (ca 80 kr) för en 25 centiliters öl i plastmugg!!! Jag är fortfarande i chock! En riktig öl i glas med handtag (typ en pint) kostade 16 ?! Oförskämt. Detta gjorde att så fort Lordi spelade så drog ju folk för att man hade helt enkelt inte råd att stanna. Men Lordi-showen var komplett med hundratals vrålande finnar, pyroteknik, fyrverkerier, skitstora instrument och svett-skvätt. Jag stod på sidan och såg hur det formligen sprutade svett ur öppningarna på deras kostymer. De måste förlorat litervis med kroppsvätska. Men Candace fick mer än Lordi-svett på sig, hon fick en high-five!!! Hohoho!
(Nicolas här: Lordi-konserten var heeelt fantastisk! årets event!!!)


Pidde Frostbiten-Emma och Nicolas på finskfesten nummer 2.




Stekis och belgotjej.




SEO och dansk-Jan.




Jake The Snake diggar Lordi.




Nicolas belgiska kompis på Lordi-spelningen.




Alla vill ha en bild av monstrena. Men det största monstret av alla står där i folkhavet ? Abbe-spotting!




Nicolas och Filmkrönikan-Andrea rockar på.




Oh, Lordi!




Nicolas gosar med Lordi!




Lordi 4 ever!




Tom Brian Yuzna gillar Lordi!



U2
Under dagen hade det viskats om att innan visningen av sin film U2 3D, skulle självaste gruppen spela på röda mattan. Vi tyckte det lät helt galet och fattade inte hur detta skulle gå till, men vi kunde ju inte riskera att inte vara där ifall det hände, så vi sprang bort genom lördagskvällens turist-spräng-fyllda massa och plötsligt i ögonvrån ser jag en silvrig kalufs ? där på trottoaren stod Jim Jarmouch och pladdrade med en tant. Jag tror bara att det var vi som kände igen honom för de var tämligen ostörda av folk från omgivningen. Tills jag kom och plåtade förstås...;).




Check it out! Jimpan inkognito på Croisetten!



Vi närmade oss palatset och de tusen, och åter tusentals människor som stod där. Och jo visst fan verkade det som att de skulle spela, för stjärnorna på röda mattan (framför allt Javier Bardem) stod och dansade till U2-låtarna som spelades i högtalarna. Man kunde inte se ett jota, men de har ju som tur stora tv-skärmar där de visar vad som händer. Vi stod precis där bilarna kör ut med stjärnorna från palatset och plötsligt skriker folk som tokar ? det var Michael Moore som åkte förbi! Jag slet upp kameran och till min stora förvåning fick jag med karln. Tyvärr vände han på huvudet precis. Men ändå.


Tro det eller ej, men det är Michael Moore close-up.



Well så kom mega-starsen och folk blev som tokar. De vinkade, fotades i evigheter på röda mattan, sen klev de upp för trapporna där instrumenten var uppställda och rev av tre låtar och sen var det hela över. SEO tyckte att Bono såg ut som Steven Spielberg (kanske eventuellt Fidel Castro) något som fick tjejerna framför oss att få en fnitterattack.


En liten independent-rock-grupp som heter U2 dök upp och spelade på röda mattan.











Två trötta öl på ?fulla-gubben-stället? senare släpade vi oss hem trötta, men glada efter en intensiv dag.
Ebba för SubDVD i Cannes