Efter tre timmars sömn chockades vi av att Nicolas faktiskt orkade sig upp till 08.30-visningen av Michael Moores nya hälsoflick Sicko, en visning som var fylld till sista sätet i den stora Lumiére-salongen som rymmer 2500 platser. Nicolas recension lyder: bättre än Fahrenheit 9/11 och i övrigt en skrämmande bild av amerikanska sjukvårdssytemet som enligt filmen är långt värre än det på tex Cuba. Vi andra två latmaskar som inte orkade stiga upp i arla stund överraskades av att Emma (en av stjärnorna från vampyrrullen Frostbiten) kom och ringde på dörren. Hon hade kommit direkt från en efterfest i bergen och blivit utelåst, så hon käkade frulle med oss och talade om den nya franska regeringen. Men jag kan lova att nivån absolut inte var så hög som det låter. Vi var nog alla rätt mosiga.
Frostbiten-Emma kom på frulle.
Entén till palatset.
Fullsatt på Sicko och detta är bara en del av balkongen...
Medan jag och SEO traskade runt till en del bolag och gjorde lite business, såg Nicolas även den nya Barbet Schroeder-dokumentären Terrors Advocate om den kontroversielle franska advokaten Jacques Vergés som populärt brukar kfallas ?The devil?s advocate? eftersom han har försvarat många av världens största tyranner som tex Saddam och grabbarna. (denna man var för övrigt på samma visning av Zodiac som oss... scary shit. Nicolas kommentar när vi såg honom var: ?han ser ut att kunna käka upp bäbisar?.)
Sen var det dags för den brittiska thrillern Outlaw med bl a Sean ?Boromir? Bean om ett gäng män som har fått nog av Londons avskum, misshandlare, knarklangare och maffiamedlemmar. De bestämmer sig för att ta lagen i egna händer och ?rensa upp? Taxi Driver-style. En mörk film av Nick Love som gjorde The Football Factory, som innhöll mycket brittiskt krossa-skallar-våld och en mardrömsframkallande scen där några killar sticker en kniv i en höggravid kvinnas mage. Det verkar vara den nya grejen, för senare på dan såg vår polare Jakob en rulle där en gravid kvinna blir huggen med en sax i magen! Usch, mår lite dåligt av det där faktiskt.
Årets mest stargaziga kväll tar sin början
För att lätta upp våra mörka sinnen gick vi till den skandinaviska paviljongen för att få en happy hour-öl och tigga biljetter till den finska festen där vi hade hört att Lordi skulle spela och dessutom de gamla finska rockerserna ?Hurriganes?! Helt i extas sprang vi dit för att finna att finnarna hade lämnat platsen. Snälla Pia kom till vår räddning och gav oss en inbjudan till den ?första? festen och Nicolas lyckades haffa en finska på gatan som lovade oss att det skulle ordna sig. Det visade sig att det skulle vara två fester under samma kväll. Först skulle det vara Koskenkorva på ?Suomi Bar? (ja det finns en bar som heter så i Cannes) och uppträdanden av årets finska schlagerstjärna och Hurriganes (Har hört att det blev Hurriganes för att det blev feltryck av loggan när de hade startat bandet. För självklart skulle de ha hetat Hurricanes.).
Innan hann Nicolas till en coctail där han skakade hand med den stora idolen och landsmannen Christophe Lambert!!! Lyckan var gjord och när han mötte upp oss för att äntra Soumi Bar förkunnade han att han hade firat händelsen med att själv dricka en hel flaska champagne. Det märktes.
Årets bild.
Alla var på Suomi Bar och förväntningarna var höga, men när Hurriganes då klev på såg jag att killarna snarare var födda 1973 än att ha bildat ett band samma år, och insåg plötsligt att vi alla hade blivit rikslurade. Det var killarna som spelar Hurriganes i filmen om dem som lirade! Årets blåsning. Men okejrå, vi skulle ju ändå få se Lordi!
Finsk schlagerchock.
Nicolas med maskoten från finska tecknade filmen Quest For A Heart.
It?s Lordi-time baby!
Fake-Hurriganes.
Töm och glöm.
?Soumi Bar?. Från vänster: jag, Rickard ?KS8?Gramfors, Christian Hallman, Pidde, SEO.
Båtfester och champagne går som handen i handsken. Filmfestival-people och Noble-tjejerna Sara och Anna.
Nicolas lyckades fixa biljetter till fest numero två och efter ett par öl på Soumi Bar började vi vandringen mot strand-festen. När vi kom dit möttes vi av tjugofem minuters ignorering i baren och ett pris på, håll i er nu, 8 ? (ca 80 kr) för en 25 centiliters öl i plastmugg!!! Jag är fortfarande i chock! En riktig öl i glas med handtag (typ en pint) kostade 16 ?! Oförskämt. Detta gjorde att så fort Lordi spelade så drog ju folk för att man hade helt enkelt inte råd att stanna. Men Lordi-showen var komplett med hundratals vrålande finnar, pyroteknik, fyrverkerier, skitstora instrument och svett-skvätt. Jag stod på sidan och såg hur det formligen sprutade svett ur öppningarna på deras kostymer. De måste förlorat litervis med kroppsvätska. Men Candace fick mer än Lordi-svett på sig, hon fick en high-five!!! Hohoho!
(Nicolas här: Lordi-konserten var heeelt fantastisk! årets event!!!)
Pidde Frostbiten-Emma och Nicolas på finskfesten nummer 2.
Stekis och belgotjej.
SEO och dansk-Jan.
Jake The Snake diggar Lordi.
Nicolas belgiska kompis på Lordi-spelningen.
Alla vill ha en bild av monstrena. Men det största monstret av alla står där i folkhavet ? Abbe-spotting!
Nicolas och Filmkrönikan-Andrea rockar på.
Oh, Lordi!
Nicolas gosar med Lordi!
Lordi 4 ever!
Tom Brian Yuzna gillar Lordi!
U2
Under dagen hade det viskats om att innan visningen av sin film U2 3D, skulle självaste gruppen spela på röda mattan. Vi tyckte det lät helt galet och fattade inte hur detta skulle gå till, men vi kunde ju inte riskera att inte vara där ifall det hände, så vi sprang bort genom lördagskvällens turist-spräng-fyllda massa och plötsligt i ögonvrån ser jag en silvrig kalufs ? där på trottoaren stod Jim Jarmouch och pladdrade med en tant. Jag tror bara att det var vi som kände igen honom för de var tämligen ostörda av folk från omgivningen. Tills jag kom och plåtade förstås...;).
Check it out! Jimpan inkognito på Croisetten!
Vi närmade oss palatset och de tusen, och åter tusentals människor som stod där. Och jo visst fan verkade det som att de skulle spela, för stjärnorna på röda mattan (framför allt Javier Bardem) stod och dansade till U2-låtarna som spelades i högtalarna. Man kunde inte se ett jota, men de har ju som tur stora tv-skärmar där de visar vad som händer. Vi stod precis där bilarna kör ut med stjärnorna från palatset och plötsligt skriker folk som tokar ? det var Michael Moore som åkte förbi! Jag slet upp kameran och till min stora förvåning fick jag med karln. Tyvärr vände han på huvudet precis. Men ändå.
Tro det eller ej, men det är Michael Moore close-up.
Well så kom mega-starsen och folk blev som tokar. De vinkade, fotades i evigheter på röda mattan, sen klev de upp för trapporna där instrumenten var uppställda och rev av tre låtar och sen var det hela över. SEO tyckte att Bono såg ut som Steven Spielberg (kanske eventuellt Fidel Castro) något som fick tjejerna framför oss att få en fnitterattack.
En liten independent-rock-grupp som heter U2 dök upp och spelade på röda mattan.
Två trötta öl på ?fulla-gubben-stället? senare släpade vi oss hem trötta, men glada efter en intensiv dag.
Ebba för SubDVD i Cannes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar