Nicolas lyckades radera min första text som jag skrev, så nu sitter jag här och skriver om allt igen. Men det betyder att jag kommer kunna skriva lite mer ingående, eftersom jag var tvungen att stressa ner texten innan Nicolas skulle iväg på bio.
Igår vaknade jag. Ångestade lite för att det börjar ta slut. Bloggade. Duschade. Hittade Pär Löhwendal i sängen. Han behövde sova någon timme och gjorde så medans jag gjorde mig i orning och SEO hade ett kort möte med Jan Schmidt. Jag SEO och Pär tog sedan sällskap till Seaside för en lunch på stranden. Nicolas satt och drack Kir och beställde åt oss också. Han firade att han hade skrivit avtal på tre filmer som han har velat ha länge. Det var Steve Pep Squad Baldersons Firecracker, Off Screen och Theo Van Goghs Interview som skall nyinspelas av Steve Buscemi. Så vi skålade i den goda, goda drinken och bestämde oss för att passa på att äta den goda, goda Salade chevre chaude, tagliatelles bolognese och moules marinées. Efter långt degeri gick vi upp till skandinaviska paviljongen för att se om vi kunde hämta ut våra biljetter till Stockholms Filmfestival-festen.
Den som går på flest partyn vinner
Men vi hittade inga inbjudningar, utan bara svettigt filmfolk som drack happy-hour-öl i vad som lätt var festivalens varmaste dag. Termometern på Croisetten uppmätte 32 grader och luften var helt stillastående. Tillsmammans flåsade vi under parasollerna med Pidde, Christian, Emma och Karim. Christian var tvungen att gå för att göra sig iordning inför galavisningen av Tarantinos Death Proof. Det svinet hade även biljetter till festen senare, men vi hade ju också några fester som väntade, bestämt tre stycken. Vi tog oss till den första, Hollywood Classics hade bjudit oss på coctail uppe på deras stora, fina terass, där vi fick champagne och slående utsikt. Vi hade tagit med oss Pidde, Emma och Karim och plötsligt så dök massa männsikor upp som Emma hade ringt, så till slut var i princip hela skandinaviska paviljongen där och kraschade festen. Vi mötte även Lasse Backlund och hans förtjusande fru som bor grannar med Hollywood Classics och de bjöd över oss för ett kort litet möte, när Emma ringde och ville gå. Av någon anledning tog hela sällskapet för givet att de även skulle med nästa party, så när jag skulle hem för att fräscha till mig kom hela gänget med. Vi drack en öl på balkongen och peppade med lite DevilDriver innan vi gick upp till ITN Distribution som bjudit in till fest i deras penthouse. När hissdörrarna öppnades var det som att vi hade blivit upp-beamade rakt i en 1970-tals Eyes Wide Shut-fest. Väggarna med knallblå tyg-tapet täcktes av kvasifuturistisk 1960-talsliknande konst och glasformationer. Den enorma tarassen som säkert var mer än 100 kvadratmeter, fylldes av schäslonger med champagne-sippande vräkiga damer och herrar. Jag är helt övertygad om att maffian var närvarande. Karim blev rädd, fick panik och ville genast gå. Men Nicolas blev plötsligt bortföst av bolagschefen och försvann. Vi var lite skrajja att han hade blivit ?omhändertagen?. Men han kom ut i hallen igen och hade fått en goodie-bag och en tour av penthouset. Han såg dock lite tagen ut och erkände att han hade blivit lite skraj när han plötsligt hade blivit införd i ett av rummen. Goodie-bagen innhöll världens vräkigaste bling-bling-keps som täcktes av glittrande stenar och en dvd med filmen Little Bruno. Ha ha.
Vi började så knata tillbaka till Skandinaviska paviljongen för SFF-festen. De repriserade förra årets fiaskodrink: champagne-vodkan. Den är i princip omöjlig att dricka. Det smakar rävgift. Tur är det att de hade vanligt vin och öl också. Jag talade, hör och häpna, med Git en stund och det var rätt trevligt faktiskt. Det var hur packat med folk som helst och Moneybrother-Anders rattade skivor som Jessica Folcker, Raphael Edholm och andra skådisar stod och stuffade till inne i dj-båset. Varför det gjorde det har jag ingen aning om, de vågar väl inte festa med oss vanligt filmfyllon. Det var en del obehagliga människor där också, massa silikon-bimbos som beefade i toakön. En av dem trängde sig i toakön och när en stackars tjej protesterade skrek hon bara: ?I?m just standing here bitch! I?m just standing here. I can stand whereever I want.? Och med den taktiken jobbade hon sig ända fram till dörren. Jag blev riktigt rädd för henne, men eftersom jag kom ut från toan när detta hände såg jag inte om hon lyckades tränga sig in eller inte. Eller om det blev handgemäng därinne.
Resten av kvällen stod jag mest och hängde med Nicolas och Michael Dwyer på en häck (vi låg bostavligen på den) och stirrade på en mystisk man som hela tiden satt under en stor druvklase med ballonger. Det var verkligen konstigt. Sen började jag bli så trött att jag knappt kunde stå, gå eller prata, så när Nicolas försökte övertala mig att gå till Lilla Majestic tvärvägrade jag och slog följe med Michael Dwyer hemåt. Han skulle på någon konstig födelsedagsfest på hotell Martinez. Jag slocknade i princip på stört. Nicolas sa att det absolut inte var kul på LM, så då spelar det ju ingen roll.
Nu väntar den sista dagen här i Cannes, med allt den har att erbjuda av shopping, lunch på beachen, packning, städning och två sista fester. Stay tuned för den explosiva finalen!
Ebba för SubDVD i Cannes
Nicolas firar dagens avtalsskörd med Kir och moules.
Bloggern med dagens första glas champagne på Hollywood Classics coctail.
Nicolas, SEO och Pidde på Hollywood Classic-coctailen.
Pidde ? the godfather of them all.
Fler champagne-drickare på Hollywood Classics.
En snabb öl på vår balkong innan nästa fest.
Dekadens på ITN Distribution.
Mer dekadens på ITN Distribution.
Pidde är så lycklig för sitt nysnodda ex av Little Bruno. Här väntar vi på hissen i trappen som var som att vistas i en lyxbastu.
Nicolas med sitt goddie-bag-stuff utanför vår port.
Packat på SFF-partyt.
Nicolas belgokompis var där.
Canal +-Ragge, Nonstop-Jakob och den gode, gode Michael Dwyer.
Jan Schmidt och hans norska kompanjon var duktigt i gasen och strax efter att den här bilden togs kunde man se dem stödja se på varann för att inte trilla omkull. Det var rejält svajjigt.
Den mystiska ballongmannen.
Ensamhet i vår trappuppgång efter en duktig afton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar