Dags att skriva epilogen. Imorgon lämnar vi croisetten för resa norrut och hemåt. Avslutningen filmmässigt för min och Anders del blev en nyrestaurerad Hajen med förinspelat välkomsttal till de 400 i publiken av herr Spielberg själv. Visningen till ära hade jag naturligtvis min Jaws-tisha på mig, vilket uppskattades av fransoserna. Filmen var precis som vanligt ett mästerverk och det enda jag upptäckte (typ femtonde gången jag ser den) var det faktum att de dricker så pass mycket alkohol, speciellt polischef Brody. När man såg den som ung förstod man kanske inte att han och hans fru är bakis när de vaknar i deras första scen. Men dagen efter en Wampas-konsert och fest till 5 på morgonen så kände jag mig väl i synk med Roy Scheiders bedrövade stön.
Här är min film topp 6 av de nya titlarna (ingen toppar Jaws):
1) De rouille et d'os (Rust & Bone)
2) Le Grand Soir
3) Grupo 7
4) Jagten
5) Ernest & Clementine
6) Djeca (Children of Sarajevo)
Tyvärr handlar ju Cannes nästan mer om alla filmer man missar, som det faktum att jag köade i över en timme till Michael Hanekes Amour men var tre meter från ingången när salongen annonserades full. Här är fler titlar som jag hade velat se: Moonrise Kingdom, Detachment, Polluting paradise, Roman Polanski - a film memoir, Woody Allen - a documentary, The we and the I, Broken, Frost, Reality, Beasts of the southern wild, No, Lawless, Beyond the Hills, Horses of God, The king is dead!, La pirogue, The fourth state, Room 237, The angel's share, Killing them softly, Post tenebras lux, The paperboy, Cosmopolis och en classic-visning av min all time favvo Runaway Train.
Nån gång får man helt enkelt vara här från start till finish, skippa alla fester och all social interaktion och bara bygga sittfläsk. Men det är kanske heller inte så roligt.
Au revoir Cannes! / Johan W
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar