Filmmässigt klagar inte bara vi, utan hela Cannes över avsaknaden över filmer som står ut. Det brukar alltid finnas ett par snackisar, typ en "Donnie Darko" eller "Taxidermia", men vi börjar allt mer tappa hoppet om att bli knockade. Menn visst har det funnits små guldkorn. Härom dagen såg jag t. ex. den Nya Zeeländska filmen "Boy" (jag vet, tråktitel) om en kille på ca tio bast som är besatt av Micheal Jackson. Filmen utspelar sig 1984 och är oemotstådligt charmerande. Jag misstänker ett inköp till Sverige, så se! se! se! när den kommer om ni vill ha en trevlarns mysstund.
Sen såg jag horhusfilmen "Love Ranch med Helen Mirren och Bai Ling, regisserad av självaste Taylor Hatford ("En officer och en gentleman", "Djävulens advokat", "Ray"). Men låt er inte luras av de exotiska nyckelorden. Filmen var ganska döö-tråkig och kändes lågbudget och dåligt regisserad. Nåt är liksom fel när till och med Helen Mirren kändes kackig. (tyvärr hittar jag ingen jäklarns trailer)
Och sen filmen som var anledningen till att jag kom hit juh för bövelen: "Lemmy"! Woohoo! Filmen är absolut inget revolutionerande som dokumetär, men man får sin Lemmy för pengarna kan jag lova: Lemmy spelar tv-spel, Lemmy gör hemlagade pommes frites, Lemmy klär ut sig till nazist och åker runt på en tysk tanker, Lemmy swappar flickvän med sin son, Lemmy försöker urskilja sopkorgen i sitt hem, Lemmy visar upp sin knivsamling, Lemmy berättar roliga historier... Ja med den är ju helt självskriven! Och det ryktas att det pågår budkrig om den för Sverige, så snaaaaart får ni se kalajset ni med. Prisa skaparen!
Igår gluttade vi in brittiska komikergeniet Omid Djalilis senaste komedi "The Infidel" en liten trevlig film om religiösa slitningar mellan islamister och judar som ger ganska många garv.
Efter den tog vi en lång paus i solen med en fräääääsch Salade Nicoise och -trumvirvel- ROSÉ! Och sen var det dags för den länge efterlängtade "Splice", som visseligen visades i en rough cut i Cannes redan förra året (för endast strikt inbjudna). Regissören Vincenzo "Pepperoni" Natali gjorde "Cube" och förväntningarna var höga. Jag ser här en scifi-thriller som innhållsmässigt hade potential, men som tyvärr i utfört format blev aningens fånig. Jag vet inte jag kanske har blivit för gammal för människomuterade "too weird to live, too rare to die"-vederstyggelser framtagna i labb? Eller nej det blir jag ju aldrig, men den var lite dum tout simple. Ni får väl kolla sjävla. Filmen är inköpt för Sverige den mä.
Sen vart det dags för coctail-maraton. Det börjades på Skandinaviska paviljongen där det trängdes om öl och vin i vanlig ordning. När vi blev utkastade därifrån sprang vi till årets Saké Night på japanska Toei. En hel tunna med saké bjöds det på, japso-öl och sjögräs-snacks snålades det minsann inte på heller. Där träffade vi Zebra Man också! Årets första superhjältemingel alltså. Sen var det åter dags för penthousefesten hos amerikanska bolaget ITN. Jag och Nicolas sprang dock rätt fort därifrån då det serverades enlitersvin i plastflarror och amerikansk sockerblasköl (Desperado?). Inte ens JAG stod ut med vinet, så äckligt var det. Anders hittade dock massa polare och festade vidare. Det sägs att han var glad i hatten i alla fall, jag vet inte, han har inte sagt mycket idag. Hahaha.
Nä hörrni, nu blir det ett nytt försök med Hideo Nataka (Hans nya "Chatroom" var fullsatt igår) och sen upplockning av fler festbiljetter. Det är ett hårt liv. Ciao.
/EBBA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar