onsdag 23 maj 2012
Två nya skräckinköp à la Njuta
Cold Sweat (Sudor Frio) av regissören till Jag ska inte dö ensam. Jättesnygg och inventiv. Titta på trailern som rockar:
The Remains efter serietidning av skaparen till 30 Days of Night:
The Remains efter serietidning av skaparen till 30 Days of Night:
Epilog eller nåt i den stilen
Dags att skriva epilogen. Imorgon lämnar vi croisetten för resa norrut och hemåt. Avslutningen filmmässigt för min och Anders del blev en nyrestaurerad Hajen med förinspelat välkomsttal till de 400 i publiken av herr Spielberg själv. Visningen till ära hade jag naturligtvis min Jaws-tisha på mig, vilket uppskattades av fransoserna. Filmen var precis som vanligt ett mästerverk och det enda jag upptäckte (typ femtonde gången jag ser den) var det faktum att de dricker så pass mycket alkohol, speciellt polischef Brody. När man såg den som ung förstod man kanske inte att han och hans fru är bakis när de vaknar i deras första scen. Men dagen efter en Wampas-konsert och fest till 5 på morgonen så kände jag mig väl i synk med Roy Scheiders bedrövade stön.
Här är min film topp 6 av de nya titlarna (ingen toppar Jaws):
1) De rouille et d'os (Rust & Bone)
2) Le Grand Soir
3) Grupo 7
4) Jagten
5) Ernest & Clementine
6) Djeca (Children of Sarajevo)
Tyvärr handlar ju Cannes nästan mer om alla filmer man missar, som det faktum att jag köade i över en timme till Michael Hanekes Amour men var tre meter från ingången när salongen annonserades full. Här är fler titlar som jag hade velat se: Moonrise Kingdom, Detachment, Polluting paradise, Roman Polanski - a film memoir, Woody Allen - a documentary, The we and the I, Broken, Frost, Reality, Beasts of the southern wild, No, Lawless, Beyond the Hills, Horses of God, The king is dead!, La pirogue, The fourth state, Room 237, The angel's share, Killing them softly, Post tenebras lux, The paperboy, Cosmopolis och en classic-visning av min all time favvo Runaway Train.
Nån gång får man helt enkelt vara här från start till finish, skippa alla fester och all social interaktion och bara bygga sittfläsk. Men det är kanske heller inte så roligt.
Au revoir Cannes! / Johan W
Premiärvisning av Panik i byn regissörernas Ernest & Celestine
Hundratals små barn invaderar biografen.
Galen kväll med belgisk punk och stage-divande Jean Dujardin
Borde egentligen sova, men det har varit en galen kväll som bör formuleras i ett blogginlägg medan färskheten består. Kvällen började med god Lund-öl hos FFF. Därefter vandrade vi till tappa saker på SEO-stället där vi käkade god mat och överdådiga desserter.
Vid bordet bredvid satt Adebisi från underbara TV-serien Oz, och även Lost (korrekt verkligt namn Adewale Akinnuoye-Agbaje). Det var jag, Nicolas, Anders, SEO, Jakob och Candace och en massa pizzor och sen hemgång till lägenheten för fortsatt uppvärmning. Märkligt nog ersattes Adebisi och hans respektive av Lena Endré och Richard Hobert innan vi lämnade restaurangen.
Efter en kort sejour i lägenheten var det Le Grand Soir-fest på beachen. Fullpackat, men inte lika trångt som kvällen innan på Nordic Beach. Och sen blev det punkröj med franska bandet Wampas. Och inte vilket jävla punkröj som helst, utan ett där en viss fransk Oscarvinnare stod på scenen under större delen av konserten och hoppade ut i publiken vid ett par tillfällen. Japp, både jag och Nicolas fick bära upp den tokglade Jean Dujardin på våra händer medan han seglade upp mot discokulorna. Med på scenen under hela konserten var även båda regissörerna Benoit Delepine och Gustave Kervern, samt ena huvudrollen Albert Dupontel. Alla stagedivade innan konsertens slut.
Anders lägger strax upp fler punkbilder...
Vid bordet bredvid satt Adebisi från underbara TV-serien Oz, och även Lost (korrekt verkligt namn Adewale Akinnuoye-Agbaje). Det var jag, Nicolas, Anders, SEO, Jakob och Candace och en massa pizzor och sen hemgång till lägenheten för fortsatt uppvärmning. Märkligt nog ersattes Adebisi och hans respektive av Lena Endré och Richard Hobert innan vi lämnade restaurangen.Efter en kort sejour i lägenheten var det Le Grand Soir-fest på beachen. Fullpackat, men inte lika trångt som kvällen innan på Nordic Beach. Och sen blev det punkröj med franska bandet Wampas. Och inte vilket jävla punkröj som helst, utan ett där en viss fransk Oscarvinnare stod på scenen under större delen av konserten och hoppade ut i publiken vid ett par tillfällen. Japp, både jag och Nicolas fick bära upp den tokglade Jean Dujardin på våra händer medan han seglade upp mot discokulorna. Med på scenen under hela konserten var även båda regissörerna Benoit Delepine och Gustave Kervern, samt ena huvudrollen Albert Dupontel. Alla stagedivade innan konsertens slut.
Anders lägger strax upp fler punkbilder...
tisdag 22 maj 2012
Le Grand Soir
Har just sett Siste mammuten-regissörernas senaste Le Grand Soir på Debussy. Skrattade så tårarna rann. Stående ovationer efteråt till närvarande regissörerna + Benoit Poelvoorde o Albert Dupontel. Gustave Kervern strippade till barbröstat och uppmanade publiken till applådrekord.
Ikväll ska vi festa med hela gänget på Villa Schweppes! Skål!
/ Johan W
Ikväll ska vi festa med hela gänget på Villa Schweppes! Skål!
/ Johan W
3 inköpta queer rullar för Njuta idag!
L.A. Zombie - Bruce LaBruce
Otto - or up with dead people - Bruce LaBruce
Mommy is coming - Cheryl Dunye
Otto - or up with dead people - Bruce LaBruce
Mommy is coming - Cheryl Dunye
måndag 21 maj 2012
Folkets Hus och Parker
För fjärde året i rad var jag den ende som hade möjlighet att gå på Rickard Gramfors årliga Folkets Hus och Parker-mingleri. Supertrevliga människor som vanligt. Jag pratade 3D med folk och fick dem att fatta att de inte ska vara rädda för den tredje dimensionen.
Fick också lära mig det danska snuskfilmuttrycket "Film är bäst i bås".
// a.
Fick också lära mig det danska snuskfilmuttrycket "Film är bäst i bås".
// a.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)